Jag är ljusberoende och brukar pucka ihop nån gång i november varje år - sedan släpar jag mig fram på ren överlevnadsinstinkt i minst två månader. Men så här med bara 55 dagar kvar till vårdagjämning börjar det bli bättre och jag hugger tag i alla möjliga "komposthögar" och gör en allmän skärpning. Så den här veckan har jag bl a lagt till en kvalitetskomponent i hundarnas dagliga motionsrunda så att den inte bara ska bygga upp konditionen.
 |
| Bop på bakdelsbygge |
Är det bara mina hundar som flyger fram över marken som gaseller och hela tiden matar sig fram med framdelen? Det sliter på framtassens leder och bogmusklerna är dubbelt så byggda som lårmusklerna. Men sedan i lördags så får alla gå några kilometer var i koppel under den dagliga motionsrundan så att de helt enkelt måste sätta i bakbenen ordentligt när det låga tempot tvingar dem till jämn markkontakt.
Och idag kom Sofie och Jazz på träningsbesök igen - och mer och mer lik pappa Yazz blir han både till utseende och arbetssätt. Först gick vi med honom i koppel i hela rastgården men kontakten med fåren blev för ojämn eftersom de hade utrymme att springa från Jazz vid varje vändning. Så varje vändning blev han galen och bara stretade efter dem tills han var ifatt, men då var det snart dags att vända igen... Så istället satte jag upp en grindfålla där Sofie kunde gå runt med honom - ååå så skönt tyckte han, att få vara så nära fåren att de garanterat inte kunde smita. Det är en ung man med ett stort kontrollbehov, och fin rörlighet trots ett rätt starkt eye. Så roligt att se denna får-tuffing som var kullens mespropp i valplådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar