Jag är ljusberoende, och hela den här veckan har varit en grotta av mörker, dis och duggregn. Och så idag! Årets kortaste dag, vintersolståndet, överraskar med flödande sol och med att vara den ljusaste dagen så långt tillbaka det går att minnas. Ljuset lockade mig att träna både Gadd, Doff och Nihm. Hundarna var så vackra med blanka pälsar och muskler som spelade under huden - en skönhet man bara kan få uppleva om man har korthåriga hundar-;). Tacklammen jag tog ut att träna på är rätt nyklippta, i precis lagom hull och också en skönhet att vila ögonen på, väldigt lagom rörliga för bra träning. Dagar när allt är vackert behövs ibland, och det känns som att solen idag fanns till bara för att jag behövde den.
Nihm gör helt otroliga framsteg just nu varje träningspass, han är så klok att jag nästan undrar om jag ska bli bekymrad. Nu går han ungefär som en VP-hund, så nu är det dags att börja lägga kommandon på honom. Hittills har jag bara infört "ligg" och "nu räcker det", men nu är han är fullt medveten om ifall han håller på att driva eller om han ska flanka, han vet att jag ibland vill att han ska cirkla åt ena hållet och ibland åt andra, och han känner av att han inte ska gå för fort när han driver. Nu är det läge att börja sätta ord på rörelserna. Men det får väl bli efter nyår för nu kommer barnen hem på jullov och svärmor ska ha julbesök och pappa fyller år och någon dag i veckan ringer förhoppningsvis Karin och berättar att valpningen gått bra...ja...tiden kommer att gå utan träning. Men det blir nog bra med lite julvila för hundarna också. Igår var jag och hämtade en fin texelbagge och imorgon ska jag hämta en lika fin suffolkbagge som också är färdiganvänd i sin förra besättning. I januari när de fått fotbada några gånger och stått i karantän ska jag släppa dem till varsin grupp tackor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar