Lucky går igen

Redo för tredje simturen på en halvtimma - premiär idag efter konvalescensen!

Tack alla vänner som hjälpt till att heja fram Lucky! Här är han en lycklig hund igen som kan få börja bada och jobba - två saker i livet som är väldigt viktiga för honom. För två dagar sedan kunde vi ta av kragen och idag ska jag ta de sista 12 stygnen. Fortfarande räcker inte riktigt den nya huden till över bogen så han går lite stelt, men alla andra katastrofer som det var risk för verkar han ha klarat sig från. Det blev en eländeslång historia med ny narkos, inläggning av dränage och flera stygn, och det är sista omgången sömnadsarbete som jag kan ta bort nu.

Bet badar också gärna men idag fick det bli med lina på för den här sjön ligger  inne på ett fårbete, så det hade kunnat sluta med fårjakt om hon fått bada naken,

Och här är storsimmaren Zack - han håller på tills jag ser att han har köldskakningar och tvingar upp honom. Han blev sådan efter osteochondrosoperationen förra sommaren eftersom simning var det enda han fick göra på flera månader

Bäst att hoppa i en gång till innan det blir badförbud!

Det drar ihop sig

Maj - alltid en lika hektisk månad, och bloggen lämnad åt sitt öde i flera veckor. Det dyker hela tiden upp tankar som kunde vara intressanta att utveckla i skrift, men det hinner alltid bli natt. Men det kommer - tro mig!

I alla fall har jag sparkat liv i mitt Twitterkonto som jag startade för flera år sedan bara på skoj för att se hur det funkade. Ikväll har jag länkat en ruta här på bloggen för er som nu börjar vara nyfikna på hur det går med Maes valpning och om det ska finnas något där inne i magen som passar er. Dag för dag-uppdatering utlovas, och timme för timme när det verkligen händer om allt går bra så att jag har tid att knappa in meddelanden. Jag har haft så mycket otur med hundarnas hälsa senaste åren att jag har lite svårt att förvänta mig flyt i valpningen, men min veterinär är redan vidtalad och jag har fått numret till privata mobilen som han lovat mig att ha vid sängen.

Mae hatar kameror och mobiltelefoner som riktas mot henne, så det slipper hon nu när hon verkligen känner sig ganska påverkad, så något foto blir det inte om det inte råkar uppenbara sig ett omärkligt tillfälle. Den smärta lilla tonårskroppen har i alla fall blivit en stor spolformad grislik kropp, och det är bara det lilla lilla huvudet som ser ut som innan. Hon kan bli på hugget och piggna till om det händer något intressant om dagarna men annars är hon tung och trött och sover mycket.

Har tempat henne om morgnarna senaste veckan och hon verkar ha en mycket stabil morgontemperatur på 37,6 - 37,7 grader. Men idag på morgonen var den nere på 37,2 och detsamma ikväll, så nu har valparna börjat med den hormonutsöndring som sänker tikens progesteronhalt vilket i sin tur leder till att  valpningen sätter igång. Hur fort det går är både individuellt och beroende av hur många valpar det är, men några dagar tar det alltid. Och det är inte förrän den kraftiga temperatursänkningen varit som det verkligen drar igång, inom ett halvt dygn för det mesta - men den temperaturdippen (kanske ner till 36,5 på en tik av Maes storlek) varar ibland bara några timmar så den är fullt möjlig att missa. Och dagarna innan det händer kan tempen vandra upp och ner flera gånger.

Jag måste erkänna att jag börjar bli lite nyfiken på vad som kommer ut.

PS. Jag märker nu att om man vill se twitter-gadgeten i mobilen måste man klicka på att man vill se webversionen av bloggen.

Passiviserad

Vad gör man med en arbetsnarkoman som helst ska hålla sig lugn så att sömmen kan läka? Bur och hundgård utlöser stressaktiviteter eftersom Lucky  tror att han missar jobbet (helt rätt faktiskt), men får han komma ut rör han sig också för mycket. "Porrfilm" blev räddningen idag medan jag reparerade elstängsel. Här ligger han bunden och drömmer o tittar  på några udda får som inte fått komma ut ännu - kanske inte så bra men det är långt till nästa tävling och han har glömt bort krage och konvalescens för några timmar. Pust så jobbigt jag har det med både en vild valp och en vild konvalescent samtidigt som jag måste fixa kilometervis med stängsel!

Precis som i Afrika

Nu har baggarna fått komma ut. De behövde flyttas 600 meter för att komma till sin hage på behörigt avstånd från allt av honkön. Det går inte att göra med kraft utan det är hjärna som krävs. Alltså fick den gravida kvinnan kallas in från barnledigheten. Mae har ett fantastiskt sätt att läsa av - bestämd och fokuserad utan att provocera. Det är det enda som funkar på 110 kg texel. Tack för hjälpen lilla gumman.

Stackars Lucky

Stängde av blixten för att inte störa honom - han syns i alla fall nästan bland kornen.

Vad har Lucky gjort? Troligen träffat på den sura gamla grävlingen som bor i en håla uppe på en kulle på stora betena. I alla fall var alla lager skinn öppnade över bogen, muskeln låg helt öppen och, som det visade sig när han var sövd och kunde undersökas ordentligt, en muskel perforerad ända in till benet.

Han var med mig när jag gick en sista vända och kollade staketen, och sedan skulle han hjälpa mig att släppa ut den största tackgruppen på bete - ja, de är fortfarande inne för det blev att slänga in Lucky i bilen och lämna in honom några timmar för reparation. Egentligen borde han haft ett dränage men de vågade inte lägga det eftersom perforeringen gick ända in till skelettet, så han är bara hopsydd och jag får istället hålla stenkoll på att det inte börjar vätska sig innanför sömmen. Han har varit väldigt tapper hela tiden och försökt hålla fast vid sin positiva livsinställning trots smärtan.Nu har han äntligen somnat efter att ha mått illa i flera timmar, men jag ska sova hos honom i natt i tvättstugan så han kan få service om han behöver. Han har fått en sorts antibiotika som är specialiserad på att förhindra inflammationer i skelettet, så håll tummarna för Lucky! Visst är det en fin ring han fått om halsen istället för tratt?