söndag 31 mars 2013

Resan till valppappan

<p>Idag &#228;r det dags att resa till hanen som jag valt &#229;t Mae. Mina h&#246;fter fixar inte att k&#246;ra bil s&#229; l&#229;ngt och d&#228;rf&#246;r har vi nu efter sex mil i bil klivit p&#229; Stockholmst&#229;get 8.29 i Alvesta. Bekv&#228;mt o milj&#246;v&#228;nligt o jag kan jobba samtidigt. Mae har funnit sig v&#228;l tillr&#228;tta o sover gott.</p>
<p>Kl 12.02 Mae ligger o tittar ner vid spottkoppen p&#229; Sthlm C. Det var roligare med duvorna ute p&#229; perrongen. Vi har handlat take away, en indisk curry till mig o en hamburgare utan allt till Mae.</p>
<p>Kl 12.53 sitter vi p&#229; t&#229;get mot Ume&#229;. En vit minhund av n&#229;got slag har drabbats av Maes dofter o piper o spanar. Mae tycker att han &#228;r s&#229; ful att hon m&#229;ste blunda. N&#228;sta t&#229;gbyte löp&#228;r i G&#228;vle.</p>
<p>Kl 14.10 efter en benstr&#228;ckare p&#229; g&#229;gatan i G&#228;vle sitter vi nu p&#229; sista t&#229;get med slutstation Ljusdal. Vi ska stiga av i Arbr&#229;. I den h&#228;r kup&#233;n finns en amstaffhane som h&#229;ller p&#229; att tappa byxorna totalt av Mae. Han &#228;r riktigt intressant tycker hon, s&#228;rskilt j&#228;mf&#246;rt med minihanen p&#229; f&#246;rra t&#229;get.</p>
<p>Kl 16 framme vid denna fina H&#228;lsingeg&#229;rd som &#228;r resans slutm&#229;l. Mae gl&#246;mde som tur &#228;r bort Zack n&#228;r hon blev presenterad f&#246;r mitt val och parningen var enkelt avklarad. Jag var inte s&#229; s&#228;ker eftersom han &#228;r ung o lika mycket nyb&#246;rjare p&#229; sex som Mae s&#229; jag ville inte avsl&#246;ja hans identitet i f&#246;rv&#228;g. Men som reserv fanns hans pappa bara n&#229;gra mil bort s&#229; vi hade inte t&#228;nkt &#229;ka hem med of&#246;rr&#228;ttat &#228;rende. Men nu orkar jag inte pilla mer med telefonen s&#229; Anja f&#229;r v&#228;nta lite till p&#229; l&#228;nk.</p>

fredag 29 mars 2013

Långfredag




Påsk och julesnö som faller, men huset fullt av gäster och aktiviteter och allt är rätt trevligt trots att våren vägrar komma. Och vad passar bättre på en långfredag än att halma och städa i fårhuset? 

Mae är på första dagen i höglöpet och Zack är väldigt sugen på lite porr med henne, men när de fick i uppgift att flytta runt djuren i de olika boxarna i fårhuset så att jag skulle kunna sprida ut halmen glömde de helt bort sina kärleksbekymmer. Vilken annan ras än Border Collie kan glömma bort sex för att få jobba lite?  Vilka hundar!

På söndag morgon lämnar i alla fall Mae och jag byn för några dagar för att hälsa på den hane jag valt åt henne - hoppas hon kan glömma Zack för just nu tycker hon ännu bättre om honom än i vanliga fall. Riktigt synd att han är osteochondrosopererad - annars är de till typen ett riktigt bra par. Rapport kommer från vår resa i övermorgon.

onsdag 20 mars 2013

On demand, Anja!


Jaja Anja, tiden går ibland fortare än man hinner med, men tro inte att jag varit undersysselsatt under tiden! Här kommer i alla fall Maes nya träningsmodell för utgångarna. Egentligen inget märkvärdigt, men helt konfliktfritt, fullt fokus på djuren men inget fokus alls på kl 12-läget, och med belöning (tillgång till djuren) fast inte där hunden själv vill ha den; alltså flera bra ingredienser som ger en positiv hund trots att den inte får göra som den själv tänkt sig.

Observera dock att jag ser detta som en träning enbart för en hund som segar i utgången för att den börjar läsa djur och "tänka" i förtid, förutser djurens rörelse etc. Det är inte träning för en hund som gör en dålig utgång för att den är obalanserad eller osäker eller har dålig attityd.

Observera också att bara träna att hunden ska hålla full fart och täcka upp ordentligt innan den gör sitt upptag. Det går inte att samtidigt pressa den utåt om den är för tajt för då tränar du två saker samtidigt och hunden kommer inte att uppfatta ditt budskap, och pressen gör dessutom att hunden slöar ner - och meningen var ju att den skulle speeda upp. Den typ av hund som behöver den här träningen stör ju inte heller djuren för att den kommer in lite tajt, utan det är mest ett problem för den själv eftersom den absorberas av djuren. Resultatet av att den lär sig hålla farten och täcka upp ordentligt kommer i de flesta  att göra att den alldeles av sig själv hittar rätt djup, det hör till hundtypen.

Jag lägger en bildtext under vart och ett av de tre stegen.

I steg 1 lägger man på ett riktningskommando varje gång man ser/vet att hunden börjar "tänka", minskar bågen och saktar av. Inget pladder och ständigt tjatande/pratande utan säg till på bestämda punkter. Hunden ska fortsätta springa tills den är ett-två klockslag förbi 12. Där får den göra sitt upptag och påbörja en drivning (= belöning) men inte till föraren utan i rak tvärslinje från upptaget. När djuren är på rätt väg får hunden ett that'll do och ska komma till dig. Börja på ett rimligt avstånd (så att du har tillräcklig kontakt och inverkan på din hund) och förläng i takt som den gör rätt. Upprepa många gånger och åt båda hållen.


Hunden kan nu ta sig till rätt position för upptaget utan så mycket hjälp (jag borde väl tagit bort ett eller två av come bye-kommandona på den här bilden för att vara mer tydlig). Den har blivit "springgladare" och behöver inte alltid få påbörja en drivning som motivationshöjare, utan får sitt that'll do redan vid upptaget.
För steg 3 behöver man en medhjälpare som ställer ut djuren (fast jag tycker att det är bra även undet steg 1 och 2 att inte använda hunden som ska tränas för att ställa ut djuren eftersom man inte vet vilka delar som hunden uppfattar som väsentliga i det man gör). Samtidigt som du skickar din hund börjar medhjälparen gå bortåt med fåren så att din hund verkligen måste sätta fart och kroka upp flocken innan den kan göra ett upptag. Sedan får den ta djuren till dig.

Sedan jag bestämde mig för att träna efter den här metoden ett tag så har det mest varit is och packad skarsnö och de dagar det gått att träna mycket få, men jag har ändå börjat se resultat och växlar mellan steg 1 och steg 2, fast inte så långa avstånd (ca 100 m). Steg 3 vet jag redan att Mae gör jättebra - om djuren börjar röra sig så är det full fart och bra djup och perfekt balans. Det jag behöver träna bort på henne är just att inte börja fundera över hur hon ska bära sig åt för att inte störa djur som står still eftersom hon inte vill att de börjar röra sig innan hon har balanserat upp dem. Därför tror jag att den här träningen med en massa utgångar som inte avslutas med en hämtning kommer att fungera.










fredag 8 mars 2013

Vi har varit på kurs


Det har varit mycket jobb på sistone men i tisdags hade jag bokat in semesterdag med hundarna och var på kurs för Jo Agnar Hansen. Nyfiken på hans tänk kring både grundträning och handling.

När jag går kurs vill jag gärna åka hem och känna mig lite mörbultad och tilltufsad med massor av saker att fundera över, men så var det inte. Fast jag fick en känga av Jo Agnar som jag kanske egentligen borde må lite sämre över än jag gör. Och det är att jag kräver för mycket av mina unga hundar - även om jag lärt dem en sak så är det inte rimligt att de vid två års ålder ska göra helt rätt i alla lägen och på långt avstånd. De måste få tid till erfarenhet och ännu mer erfarenhet innan jag börjar klaga på dem. Jo Agnar gav mig inte rätt i några av klagomålen på mina hundar - det är bara jag som har orimliga krav för den ålder och erfarenhet de har. Mina hundar är tillräckligt bra för allt jag vill göra med dem men de har rätt att få vara utvecklingsprojekt i flera år till. En stark och villig hane som Lucky ska inte vara på sin topp förrän han är fem år!

Brukar jag möjligen konstatera det ibland på den här bloggen, att jag har lätt att glömma att mina hundar är väldigt unga eftersom de kan så väldigt mycket? Och är det möjligen så att jag, när jag själv håller kurs, är sträng mot mina elever och säger att de kräver orimliga saker som de inte lärt och byggt sina hundar tillräckligt för? Och ofta säger eleverna till mig att de beundrar mitt tålamod och lugn med deras hundar. Men tydligen har jag väldigt svårt att dra konsekvenser av det när det gäller min egen handling! Jag borde verkligen må riktigt dåligt...

Hur som helst, jag har fått inspiration att bli en bättre människa, och jag hoppas att mina hundar kommer att märka det. Stora och spännande utmaningar - det är livet för en Border Collie - men med rimliga krav och mera hjälp när det håller på att gå fel.

Mae fick lite sysselsättning som kurshund men jag hade inte tänkt gå lektion med henne, men Jo Agnar insisterade på att vi skulle köra henne, och så blev det. Han sa precis som jag brukar om Mae, att det är en mycket klok liten hund med osedvanlig balans i alla lägen, och han menade desssutom att det är en hundtyp som det är lätt att skaffa sig höga poäng med eftersom de gör i stort sett perfekta drivningar och framdrivningar av sig själva. Jag framhöll givetvis hennes tendenser att tänka för mycket i utgångarna, men fick stryk på fingrarna om det också. "Hur lätt som helst att träna bort" sa han (han hade behövt träna Tika på det när hon var ung), och visade mig en träning i tre steg som han lovade skulle lösa problemet. Den har en bra logik, så jag ska verkligen vara konsekvent med den nu under en längre period - och inte träna några vanliga hämt under tiden. Jo Agnar höll med mig om att det inte är någon brådska att ut och tävla med Mae den här säsongen utan bättre att låta henne ha en valpkull och växa och mogna under tiden - det kommer att göra minst lika bra nytta för hennes utveckling på sikt.

En annan klok tanke från Jo Agnar kring drivningsträning fick jag också med, som jag ska börja praktisera konsekvent. Nämligen att det bästa sättet att lära en hund långa drivningar inte är att hela tiden töja på gränsen för hur långt bort den klarar av att jobba och lyda. Nej, istället följer man med ut och går så länge i träningen att hunden inte märker att man börjar dra sig ur utan sedan i all framtid kommer att känna att man är där. Jag brukar i och för sig vara väldigt noga med att inte tjata och be en hund om sådant den tvekar på - det är fruktansvärt oseriöst i en hunds ögon - utan istället hjälpa till eller göra jobbet själv medan man passiviserar och avlastar hunden det som den kände var för jobbigt. Men med Jo Agnars kloka ord om drivningsträningen så kommer jag att bli mer konsekvent att aldrig pusha hunden fem meter till när den börjar spänna sig för att den vill vända tillbaka djuren. Istället vara observant på hur koncentrerat hunden jobbar och aldrig vara så långt bort att hunden tappar drivkraft och vilja. Bra att bli påmind om att bra ledarskap är att i alla lägen ta ansvar för att det går bra för hunden!