Balans under drivning

Dagens träningspass blev på en liten åker med superstarkt drag till ugången och fårhuset och fyra springiga tackor som inte trivdes ihop; två finull som sprang på sitt sätt och två yngre texeltackor som inte ö h t fungerade som flockdjur när de hade bestämt sig för att sticka. När dagens träningsflock lagt upp korten och bekänt färg bestämde jag mig för att dagens träning skulle bli en fördjupning av balansbegreppet under drivning - Bet börjar kännas färdig för lite utmaningar av det här slaget, och Zack bara älskar den här typen av övningar. Det här kräver mycket handling så tyvärr kunde jag inte filma utan det får bli några foton tagna på långt avstånd bara för att visa positionen.

Som väl alla trogna läsare märkt så är jag småbesatt av att lära hundarna att hitta ett välbalanserat och målmedvetet drivningsarbete. I sin fulländning innebär det ju att hunden helt har givit upp alla idéer om att skaffa sig kontroll genom att stoppa och flanka och istället lyckas skapa ett gummiband bakifrån som den både kan spänna och slacka för att få djuren att gå framåt men ändå känna sig så kontrollerade att de inte försöker springa ifrån hunden. Vi snackar om om en jämn och auktoritativ kontakt från hundens sida.

Här är det Bet som efter en stunds träning hittade teknik och position för att driva djuren rakt bort från mig trots att draget mot vänster och utgången är helt sjukt. Jag har påbörjat övningen så att hon har "mental" hjälp av staketet höger om djuren. För att kunna sätta ner tassarna med tillräckligt tryck och våga trycka djuren bortåt väljer hon en position som är ca 15 meter till vänster om djuren och kanske 25 meter bakom dem. Jag tycker hon är så otroligt duktig att det bara bubblar i mig ibland när jag tränar henne - och bara 11 månader gammal imorgon.

Zack är ju inne på sina andra seriösa träningssäsong och har dessutom en hel del arbetslivserfarenhet, så han behöver inte mental hjälp av staketet utan klarar att driva djuren mer rakt mot det grindhål de vill fly igenom. Han har också till fullo hittat "gummibandet" bakom djuren och behöver inte hänga ute på flanken för att hindra djuren från att springa. Älskar honom såå!

Igår var vi hela gänget och hade en mysig dag med firande av pappas födelsedag tillsammans med syskon och kusiner. Åren gör ju sitt med föräldrarna så det gäller att passa på att ta för sig av gemenskapen medan de orkar. Zack passade också på att odla sitt intresse för soffor och B-film tillsammans med en av mina bröder och några kusiner. Han är faktiskt nästan lika talangfull på det som på lantarbetarjobb trots att övningstillfällena är rätt få.

Liten Sam söker nytt hem

Den här killen är 6 månader gammal och söker nytt hem. Det är en mjuk, lyhörd och kontaktsökande hund för den som vill ha en Border Collie till något annat än vallning. Han visar lite fårintresse ibland men har en bra bit kvar till tändning och träningsbarhet men kan nog så småningom bli en bra vallhund för en nybörjarförare. Han är välstammad och SKK-registrerad, har varit kontinuerligt försäkrad (dvs den nya ägarens försäkring kommer att gälla för alla sjukdomar), vaccinerad och avmaskad. I hans nuvarande hem finns bara användning för för tuffare arbetshundar, så det är av det skälet han säljs. Maila mig så förmedlar jag kontakt med Sams ägare.

Bet i balans ur balans

Decembermörkt och surmulet nästan varenda dag, men vi tränar ändå. Vintern är ju unghundarnas tid, och man vet aldrig hur länge det är snö- och isfritt så det är bäst att passa på.

Med Bet, mellan 10 och 11 månader nu, har det börjat lossna ordentligt. För en månad sedan var hon knappast träningsbar - nu går hon på kommando höger och vänster ur förarbalans ute på fält. Hon har verkligen påmint mig om hur olika sätt som olika individer har att lära sig både hur de ska hantera fåren och hur de kan samarbeta med föraren. Bet och Zack är verkligen varandras motsatser i inlärningen. Zack lär sig vad som fungerar med fåren och hur jag vill ha det genom att göra samma sak många många gånger, learning by doing, en hantverkarlärling. Bet är mer av en intellektuell, och dessutom med lite prestationsångest, så med henne gäller mer att rigga upp en planerad träningssituation med en svårighet som jag har kontroll över."Nej", säger hon då, "så kan man inte göra, det är så dumt så jag tänker inte ens försöka". "Jo", säger jag, "du ska försöka och det kommer att gå bra". Hjärnornas kamp mellan oss kunde i början ta flera minuter om jag krävde något hon tyckte var riktigt idiotiskt - nu ger hon sig rätt omgående i de flesta situationer i takt med att jag fler och fler gånger har lyckats bevisa för henne att det jag vill fungerar.

Och återigen har jag blivit påmind om hur viktigt det är att träna på får som är rätt för hundens inlärningsnivå. Hittills har jag nästan bara använt vinterlamm som inte fattar att de skulle kunna försöka smita från träningen, vilket är jättviktigt just nu så att Bet inte får självbelöning när hon överdriver beteenden som har med förutseendet att göra. Självbelöning är en av de saker som skiljer vallningsträning från mycket annan träning där det istället är föraren som förfogar över belöningarna. För att komma någon vart i vallningen gäller det att se till så att hunden inte lyckas belöna sig själv för felaktiga beteenden. Rätt får att träna på är en av förutsättningarna, bra tajming hos handlern är en annan.

Men som sagt, "intellektuell" som hon är, så har jag egentligen bara behövt förklara ett steg i träningen och sedan kunnat gå rakt på nästa steg, från förarbalansvallning utan kommando till små fråndrivningar och flanker ur förarbalans på kommando. För det mesta kan hon nu "släppa" djuren kl 12 och på kommando gå höger eller vänster varv till kl 6. En fantastisk utveckling på bara några veckor! Nu har hon lärt sig så mycket rent tekniskt på kort tid att vi bara ska mängdträna och öka ut avstånden ett litet tag.

Bop 6 månader

Mae-sonen Bop fyllde halvår i lördags, och det har hänt en del med ordningssinnet sedan jag la ut filmsnutt på honom senast när han var fyra månader. Här är två mycket korta filmer (längre än så går det inte att lämna honom utan förarstöd;-)) som jag tog idag innan vi kröp inomhus i väntan på ovädret Sven.

Headingbeteendet har ju varit obefintligt eller svagt på honom, men det börjar ta sig. Finns jag tillräckligt nära så jobbar han självmant för att hålla djuren mot mig, och han kan göra små hämt. Hämtet på den här filmen var ca 75 meter och jag hann få upp telefonkameran så att sista biten av utgången kom med. Det hade inte gått att få honom att göra hämtet åt höger i det här läget, så han är inte så tränad som det kanske ser ut - jag tog bara chansen när jag såg att han laddade för att få hämta och pyschade iväg honom. Och jag har inte introducerat "ligg" så när han kommer till upptaget hojtar jag lite för att han ska göra ett upptag och komma ihåg att det var till mig han skulle.

Och på nästa lilla snutt så driver han istället iväg djuren. Ca 50 meter hinner det bli på filmen innan jag måste ut och springa för att vända honom när de är framme vid stenmuren. Han kan ingenting som gör att det skulle gå att styra honom eller stoppa - det enda han kan och tar även på rätt långt håll är "that'll do". Men i den ålder han är nu, och fortfarande rätt valpig på flera sätt, så är jag helt nöjd med självförtroende och drivvilja som han visar upp. Han är väldigt okomplicerad och har lätt att ändra sig om han inser att jag försöker få honom till något annat än det han just gör, men det känns inte som att det är läge ännu att ta in honom i rastgården eller en 25:a för att få honom att börja jobba på specifika krav från mig.