Om kontroll och säkerhet

Lovade ju att berätta om när jag var och tävlade IK1 med Seth förra lördagen i Hult. Där hände något intressant som jag inte förstod förrän andra loppet när han gjorde samma fel en gång till! Då fick jag ta mig en funderare. Och som vanligt när jag frågar mig varför något går fel i träning eller tävling så handlar svaret om att hunden inte känner kontroll på djuren och följaktligen inte litar tillräckligt på förarens anvisningar. En sorts osäkerhet som man får jobba bort med erfarenhet tills hunden är helt trygg i kommandona.

Skickade liksom de flesta ett vänsterhämt. Han är en naturlig hämtare som alltid gör ett exakt upptag och håller linjen själv i framdrivningen, så jag hade verkligen inte beredskap för några problem. Han slår ut fint två gånger under utgången samtidigt som han bedömer avståndet till djuren, djupet är bra när han lägger sig i upptaget. Det ser ut som att han lägger sig klockrent kl 12 men djuren drar ändå åt vänster från mitt håll sett. Alltså ger jag Seth ett litet högerkommando för att korrigera det - men han drar istället snabbt och målmedvetet ca 15 meter åt vänster, varpå fåren givetvis verkligen drar iväg åt höger, och innan jag fått Seth på andra tankar har fåren gått utanför framdrivningsgrindarna. Full pott på utgång och upptag men massor av poäng bort i framdrivningen.

Andra tävlingen, efter lunch, bestämde jag mig för att skicka vänster igen eftersom jag tror på "uppsökande verksamhet" i lärandet. Jag trodde också att han hade insett att han hade gjort fel första gången och jag ville låta honom göra rätt. Men exakt samma sak händer igen!

Efter lite funderande insåg jag vad för kontrollbehov han tillfredsställde där uppe i upptaget. Han är ett allvarligt kontrollfreak som jobbar superexakt, typ reser ett öra eller vrider nosen för att korrigera så att djuren går rakt, och han taggar mer än vad som behövs när han känner ett drag. Alltså kände eller misstänkte han ett litet drag mellan de utställda tävlingsdjuren och djuren i hanteringsfållan. Se min bild nedan (jag är verkligen urdålig på att rita med musen, men klicka på bilden så att den blir större så kanske ni kan se och läsa). Känner mig bergsäker på att även om Seth gjorde ett till synes rent upptag kl 12 så skickade han ut signaler åt sitt vänster för att signalera åt de utställda fåren att de inte fick gå tillbaka till hanteringsfållan. Alltså drar de lite åt andra hållet - varpå jag ger Seth ett litet högerkommando. Men då gör han istället det som han har huvudet fullt av, nämligen täcker upp åt vänster mellan tävlingsdjuren och hanteringsfållan.

När man kommer på en sådan grej, så hett man önskar att man kunde få chansen att genomföra momentet igen på ett träningsmässigt sätt och få rätt! Jag funderar också på om min högersignal var en överkommendering och att han hade startat framdrivningen rakt om han fått göra det på sitt sätt, för han är verkligen suverän på balans.

Seth har varit borta och tränat väldigt lite och han har precis bara börjat tävla så jag tror mest han behöver få erfarenhet av att känna kontroll i nya situationer. Det kändes också på att han var lite onödigt försiktig i drivningen, ungefär som han var när vi tränade hemma för några månader sedan men där han nu rör sig avslappnat och självsäkert. Men jag var ändå mycket nöjd med vår insats i drivningen där vi bara hade 2 poäng bort på hela triangeln och sedan spikrakt in i fålla och på andra tävlingen malteserkors.

Om tempo

Var och tävlade i lördags med Seth, (ska göra ett inlägg om det så fort jag får tid på temat kontroll-balans, men jag behöver rita en bild först).

Just nu blir det istället ett inlägg på temat tempo, vilket är en följd av att tävlandet ofta ger någon bonus i form av tränings- och hundsnack. Anna Christiernin och jag kom i alla fall att prata om drivning och träning av drivning när vi satt där i lördags (solen flödade, vilken dag!) och tittade på olika arbetssätt ute på banan. Hon berättade då om en visdom hon fått med sig när hon var på kurs i somras (sa hon för Dan Morrisey eller Simon Mosse? jag minns inte). Det handlade om sakta-kommandot (steady, time) och när man lär in och använder det. Andemeningen i det Anna återgav stämmer så väl in med hur jag tänker kring stopp-kommandot; att det ska vara ett meningsfullt vallningskommando för hunden som hjälper den att fokusera. I grundträningen försöker jag verkligen att inte använda "ligg" som nödbroms för att hunden gör fel, utan bara när det är meningsfullt för den och kommandot inte leder till att den känner att den förlorar kontrollen.

Sakta-kommandot då? Jo, likadant med det; inte använda det för att banna och försöka bromsa en hund som jobbar sig för fort in mot djuren. Sakta/time/steady-kommandot kan bara läras in och användas i lägen av balans där hunden befinner sig i rätt position, på rätt avstånd och i rätt tempo för att driva djuren rakt i ett behagligt tempo. Det är ett kommando som talar om för hunden att "nu ligger du rätt, behåll det här läget och det här tempot". Innan hunden har hittat rätt tempo och läge är sakta/time/steady inte ett kommando som har någon betydelse. Så länge hunden jobbar sig in mot djuren och när som helst är beredd att springa upp och stoppa fåren för att den inte hittar kontroll i drivningen, är den inte färdig att uppfatta sakta-kommandot som något annat än ett hinder för kontroll.

Den här pusselbiten med sakta-kommandot gav mig en verkligt tydlig bild av hur jag vill träna hundens förhållande till drivningen. Ska medvetet börja tänka på att inte använda "time" för att korrigera en hund som går för fort eller för nära. Det blir nyttigt och kommer att berika träningen, helt klart.

Här ligger vi med träningen: Sapp

Sapp jobbar med kaklet, det där som finns i uttrycket "gå in i kaklet" som Mona Sahlin använde i valrörelsen när hon fick frågan om de rödgröna hade gett upp. Då svarande hon att man inte skulle gå in i kaklet förrän söndag när vallokalerna stängde.

Sapp har tyvärr under sin allt för långa tid i passivitet i hundgård lärt sig att kakel är hårt och att det är lika bra att ge sig. Så nu håller jag på och lär honom att verkligen gå ända in i kaklet. Hurdå? Ja främst med massor av peppning i lina. Ibland ser jag också till att ställa till det ordentligt med djuren så han får en massa jobb att få ordning på flocken igen - och det får han fixa precis hur han vill utan kommandohjälp med bara en massa beröm oavsett vilka initiativ han väljer att ta. Han är inte på något sätt rädd för djuren eller något annat, utan det är bara det att han väldigt grundligt lärt in att "slå av" när han möter ett motstånd. Nu gäller det att få honom att se en utmaning i motståndet och få honom att hitta det kontrollbehov i sig som varje sann Border Collie har. Han tar träningen bra måste jag säga, men det är en bit kvar till kaklet.

Och så har vi ett annat problem som måste lösas före den 14 november då jag har anmält oss till VP. Han vågar verkligen inte lämna mig mer än 25 meter för att hämta djur om det finns andra människor i närheten, så här måste nog problemfokuserad intensivträning till om det ska vara lönt att fullfölja anmälan.

Men han har sååå snygga öron och en mycket speciell charm som jag kan glädja mig åt varje dag i väntan på att hitta ett lämpligt hem/arbetsplats åt honom.