Wow, nu fattar jag

Har funderat mycket över varför Sapp inte velat gå upp till kl 12. Han är visserligen i första hand drivande till typen, men inte så extremt. Saknar han heading-instinkt? Nej knappast. Är han rädd för fåren? Inte så det syns. Vad är det då?

Egentligen tycker jag inte att det är någon brådska med att placera en hund kl 12 när man börjar träna, men jag tänkte att det skulle hjälpa honom att upptäcka att saker vi gör har en mening, ett mål. Och arbete mot föraren brukar de flesta hundar ha lätt för. Men han har bara rejsat förbi kl 12, ibland med en bump in i fåren, och sedan fort lååångt ut på en flank. Helt olikt allt annat han gör med fåren när han är balanserad.

Men så började jag fundera över en sak jag blev tillsagd när jag tog honom, nämligen att han nog var rätt hård och kunde gå in hårt på fåren. Men så är det inte alls, han är mycket reko mot fåren och känslig i förarrelationen, så jag har bara tänkt på denna varning som en följd av felträning och inte brytt mig. Men plötsligt så insåg jag hur det här hängde ihop! Han har givetvis tränats fel och skickats upp till kl 12 utan att veta hur man får koll på får. Då har det inte blivit bra och han har fått bannor, så därför var kl 12 ett farligt läge vilket han befäst mentalt eftersom han aldrig tränats vidare.

Så när denna teori dök upp som en aha-upplevelse för mig så började jag flytta mig så ofta jag kunde till lägen där jag kunde få honom till andra sidan fåren. Så fort han svischade förbi där på andra sidan så sa jag bara hans namn så otroligt vänligt det går att säga, oavsett hur obehärskat han bar sig åt. Och wow! efter bara några dagar började han självmant leta efter rätt avstånd, balanspunkt och tempo.

Sedan var det dags för nästa felinlärning, som är rätt vanlig och nästan alltid följden av felaktig träning: Nämligen att ligg-kommandot betyder "sluta valla" istället för "lyssna och fokusera". Oavsett i vilket läge jag sa ligg så la han sig men reste sig omedelbart och började vimsa eller stressa eller springa fram till mig för att be om ursäkt. Men även denna felinlärning har nu börjat rätta till sig även om det är en bit kvar tills han är trygg i sitt "ligg". Han har börjat fatta att jag inte vill att han ska låta bli fåren utan tvärtom att han ska vara så intresserad som möjligt av dem. Så nu kan han lägga sig fint om jag bara inte lägger tid eller press i "ligget" utan rätt omgående smackar upp honom på att gå mot fåren igen. Och det gör han med ett väldigt lagom eye!

Härligt! Nu får vi träna ett tag med att befästa.

Har senaste veckan också gått igenom en pärs med Seth i träningen. Han har så svårt att komma rakt och villigt på en inkallning när det är får i närheten utan kommer med taskig attityd i en sölig båge. Har börjat varje träningspass med honom med att ha fåren i en fålla och Seth i en lina och sedan tränat inkallningen utanför fållan. De första dagarna var han otroligt tjurig men nu har han börjat fatta - eller kanske rättare sagt acceptera, för svårt att fatta har han verkligen inte men han är minst lika enveten som jag och släpper inte en åsikt han har i första taget. I övrigt har den killen börjat få ordning på sin kontroll-noja och driver 100 meter spikrakt utan ett kommando. Han är så otroligt begåvad - all träning med honom handlar bara om att han ska släppa in mig i sitt huvud.