Vidare öden och äventyr

Först ska jag berätta om dagens lättnad efter ett äventyrligt dygn. Jag skulle ut på en liten föreläsningsturné och behövde vara borta över natt och ville inte lämna Sapp och Seth i samma hundgård utan tillsyn för det kan bli för synd om Sapp. Alltså bestämde jag mig för att utnyttja en stående förfrågan från en bekant om att få passa någon av mina hundar ibland. Hon verkligen älskar dem men kan inte ha hund själv. Men Seth ville verkligen inte och var ursur när han insåg att jag tänkte lämna honom, och jag hade inte mycket mer än satt mig på tåget innan de ringer och berättar att Seth stuckit från dem. Jag lyckas låta ganska lugn, mailar in annons till dagstidningen, anmäler Seth som försvunnen hos polisen och genomför sedan mina föreläsningar - rätt bra gjort av mig tycker jag. Hemkommen idag på förmiddagen och börjar en kartläggning av vart han kan tänkas ha gått. Kl 17 ringer polisen och då har en lantbrukare hört av sig om en Border Collie som plötsligt dykt upp idag på morgonen kl fem och hjälpt till att ta in korna och sedan parkerat sig på gården lite trött, halt och hungrig. Vilken lycka en del telefonsamtal kan vara!!! Bonden gillade Seth jättemycket och hade nästan tänkt behålla honom, sa han. I alla fall skönt att Seth ägnar sig åt meningsfulla saker när han kommer på villovägar. Hädanefter blir det professionellt hundpang för Seths del om han behöver lämnas bort.


Doff åkte på arbetssemester till Claes o Sofie i söndags. De går nybörjarkurs för mig med sin egen unghund nu och jag har förbjudit dem att försöka använda den till jobb. Doff kan de både använda till jobb och invallning på sina får och till att träna sig själva på att föra en vallhund. Doff är typen "easy to handle, hard to master" så han är lättkörd även för någon som inte är så van.

I lördags var jag med Doff o Donna på IK2 i Maglarp. Sapp var med på miljöträning och jag tycker han tog det bra, lite spänd men inte rädd och helt neutral. Han har fått lugna vänliga ögon. Tävlingarna var inte de lättaste och två tredjedelar fick bryta i första tävlingen och ca en tredjedel i den andra. Själv gick jag runt med Donna (SM-poäng faktiskt) i den första och med Doff i den andra. Det var ett mycket litet fält och dessutom stängslat och med rätt starkt drag som verkligen utmanade hundar som behöver lite utrymme för att kunna jobba naturligt. Jag var dum som skickade Doff mot draget på den första tävlingen eftersom han är bra på att överflanka om man skickar från draget. Alltså tajtade han in framför utställarhunden som ligger i draget för att säkert ta fåren från den. Ingen bra tanke och den leder till att han bara får med sig två av de tre fåren hem. Donna får tvärtom väl mycket eye när hon möter djur i starkt drag, så jag fick kosta på henne tre extra signaler för att få henne till toppen - utan de poängavdragen hade hon haft en av topplaceringarna men nu fick hon nöja sig med en niondeplats.
MINUS för mina hundar den här tävlingen: Att inte kunna driva med holdback i draget. Åtgärd: måste åka bort med dem för att träna på långt håll och med flyktigare får än våra egna stabbiga köttrasdjur.
PLUS: Verklig koll på fåren, inga glidningar och aldrig risk för att tappa dem vilket många gjorde. Donna inte för vid utan låg fint och höll flanken jämnt i draget. Jättebra balans och tryck vid fålla och singel - där fick väldigt många bryta för att de inte kunde hålla fåren.

Äntligen!

Äntligen idag kunde vi släppa de sista djuren på bete, och det var våra rödkullekor. Så här fint har de det nu med sjöutsikt över källsjön Hyllen där det fortfarande finns friska flodkräftor. Nu är det bara 200 meter stolpar och 3 km tråd till som ska upp innan allt är stängslat och klart. Sedan har det kanske torkat upp så mycket att det går att så, och sedan börjar det nog vara dags för första vallskörden... på nåt sätt tar jobbet aldrig slut.

Donna är inte den omedelbart starkaste hunden vi har, men hon kan ändå vinna lotten som bästa arbetskraft för hon är alltid där hon ska med lagom tryck och kan lägga på skärpan när den behövs. Av det skälet behöver man inte heller lägga så mycket koncentration på att styra henne, vilket också är välkommet när man ska lasta kor med kalvar för det är ett rätt farligt jobb. "Det var något annat det" sa min man när övriga hundar förpassats in i hundgården och Donna smög in som en svart liten skugga bland korna, och hips vips var de uppe på vagnen.

Mellan stängsel och stängsel

Förlåtförlåt alla fula mobilkamera-bilder men just nu orkar jag inte ha med en vanlig kamera ut för det är så mycket annat att släpa runt på när man ska stängsla. Och stängslar är det enda jag gör om dagarna för närvarande, men som belöning efter vissa sträckor så får jag träna. Alltså observera att vissa sträckor måste göras innan det är tillåtet med träning, så det går inte att fuska och säga att det är OK att träna något speciellt klockslag. En rätt bra kombination av morot och piska för det går framåt med stängslingen och hundarna får sin träning.

På bilden ligger Sapp och tittar på medan jag skruvar isolatorer, och det märkvärdiga är att han ligger. Han har äntligen kommit så långt i sin utveckling att han inte måste springa omkring och greja hela tiden. Och när han är stilla så ligger han gärna och illstirrar så här uppmärksamt på mig, i timmar kan han följa med och bara ligga och titta.

I träningen går det också framåt för nu kan jag ställa lite enkla krav utan att han tappar all koncentration eller blir rädd. Så nu håller jag på och gör tydligt för honom att han ska jobba antingen med att driva eller med att släppa och flanka. Fram till nu har jag annars bara gått omkring med linan och försökt hjälpa honom att hålla en kontinuerlig kontakt med djuren (dvs att inte falla för en massa impulser och koppla av och på hela tiden) och då inte brytt mig om var han gått. Han har också börjat fatta att en tillrättavisning är till för att han ska ändra sig, och detta är ett väldigt stort steg för en hund som inte är normalt socialiserad.

Seth håller på att lämna träningsstadiet antingen flank eller driv och har fått börja lära sig att flankera under drivning. Med Seths krav på total kontroll så kommer det att ta ett tag innan han fixar detta med kallt huvud och rena rörelser, men det kommer att bli så bra så bra när det är klart. Han har också börjat öppna upp lite mer för mitt inflytande och hamnar inte så lätt i tjuriga lägen längre, utan är "keen" och vill hitta en lösning för att få fortsätta. Han är en hund som vet hur man GÅR med får, och träningen får ta hur lång tid som helst bara jag inte förstör denna naturgåva han har.

Min otursvecka

Lördag kväll och här sitter jag och tycker synd om mig själv för att hela övriga vallhundssverige är ute och går två SM-meriterande tävlingar per dag och hund i Skepplanda eller på Öland.

Otursveckan började förra lördagskvällen med att jag i halvskummet ute skogen med hundarna råkade gå mer eller mindre rakt på en stor älg som reste sig med ett brak. Jag bar mig inte åt som en flockledare ska, inte för att jag är rädd för älgar direkt men för att det var en oerhörd överraskningseffekt. Doff sprang som vanligt med åt mitt håll medan övriga gänget satte efter älgen av både rädsla och upphetsning. Sapp kom tillbaka efter ca 10 minuter, Donna efter två timmar, och Seth... nej Seth kom aldrig. Han är 16 månader och har aldrig varit bortsprungen, så hur klokt skulle han bära sig åt? Tre fasansfulla dygn senare och mängder av timmar med operation dörrknackning, annons med foto i lokaltidningen m m, så kunde vi återförenas under ömsesidigt utbyte av känslomässiga uttryck. Han hade befunnit sig i ett ganska begränsat skogsområde mellan några byar mindre än en mil från vår by. Då och då hade han visat sig på gårdarna (ställt kor i en hage bl a) men stuckit iväg så fort någon försökt locka på honom. Om nätterna hade de hört honom både yla och skälla en hel del. Hade någon lyckats kalla in honom och ringa polis så hade vi hittat honom betydligt tidigare, men samtidigt känns det rätt skönt att veta att han inte går med främmande människor eftersom detta är ett vanligt sätt att stjäla hundar.

Mentalt hade jag i början av veckan i stort sett ställt in mig på att slopa dubbeltävlingarna IK2 på Öland den här helgen för att leta efter Seth, men när han var återfunnen återvände orken och jag fokuserade snabbt om och hann köra några fina träningspass med Doff och Donna i två dagar... Tredje dagens morgon öppnar jag hundgården och hittar Donna med en trampdyna avsliten, hängde bara i en liten slamsa precis i gränsen mellan tass och ben. Troligen har hon och Sapp grälat om vem som slickat i vems bunke för både mat- och vattenskålar låg utslängda huller om buller och gissningsvis har Donna fått en tass i hundgårdsgallret för något annat skärverktyg finns inte, och bitskador har hon heller inte. Det blev akut till veterinären och nedsövning och en hel del sömnad + en skena så att hon inte ska kunna böja sig mellan tass och ben förrän trampdynan vuxit fast igen. Nu är det bur, medicin och koppelrastning som gäller, suck...

Övning i positivt tänkande: Det kanske har varit en riktig turvecka... Seth är välbehållen tillbaka, Donnas tass kommer att bli bra och tids nog hinner hon vara med och kämpa om de SM-poäng som hon ska ha, vi kommer igen och tar revansch mer taggade än någonsin. Hoppas att alla ni som kom iväg till tävlingarna har kul och fint väder!

OCH TACK ALLA NI UNDERBARA VÄNNER SOM HÖRDE AV ER I NÖDEN OCH ERBJÖD ER ATT HJÄLPA TILL ATT LETA EFTER SETH.