Lördag kväll och här sitter jag och tycker synd om mig själv för att hela övriga vallhundssverige är ute och går två SM-meriterande tävlingar per dag och hund i Skepplanda eller på Öland.
Otursveckan började förra lördagskvällen med att jag i halvskummet ute skogen med hundarna råkade gå mer eller mindre rakt på en stor älg som reste sig med ett brak. Jag bar mig inte åt som en flockledare ska, inte för att jag är rädd för älgar direkt men för att det var en oerhörd överraskningseffekt. Doff sprang som vanligt med åt mitt håll medan övriga gänget satte efter älgen av både rädsla och upphetsning. Sapp kom tillbaka efter ca 10 minuter, Donna efter två timmar, och Seth... nej Seth kom aldrig. Han är 16 månader och har aldrig varit bortsprungen, så hur klokt skulle han bära sig åt? Tre fasansfulla dygn senare och mängder av timmar med operation dörrknackning, annons med foto i lokaltidningen m m, så kunde vi återförenas under ömsesidigt utbyte av känslomässiga uttryck. Han hade befunnit sig i ett ganska begränsat skogsområde mellan några byar mindre än en mil från vår by. Då och då hade han visat sig på gårdarna (ställt kor i en hage bl a) men stuckit iväg så fort någon försökt locka på honom. Om nätterna hade de hört honom både yla och skälla en hel del. Hade någon lyckats kalla in honom och ringa polis så hade vi hittat honom betydligt tidigare, men samtidigt känns det rätt skönt att veta att han inte går med främmande människor eftersom detta är ett vanligt sätt att stjäla hundar.
Mentalt hade jag i början av veckan i stort sett ställt in mig på att slopa dubbeltävlingarna IK2 på Öland den här helgen för att leta efter Seth, men när han var återfunnen återvände orken och jag fokuserade snabbt om och hann köra några fina träningspass med Doff och Donna i två dagar... Tredje dagens morgon öppnar jag hundgården och hittar Donna med en trampdyna avsliten, hängde bara i en liten slamsa precis i gränsen mellan tass och ben. Troligen har hon och Sapp grälat om vem som slickat i vems bunke för både mat- och vattenskålar låg utslängda huller om buller och gissningsvis har Donna fått en tass i hundgårdsgallret för något annat skärverktyg finns inte, och bitskador har hon heller inte. Det blev akut till veterinären och nedsövning och en hel del sömnad + en skena så att hon inte ska kunna böja sig mellan tass och ben förrän trampdynan vuxit fast igen. Nu är det bur, medicin och koppelrastning som gäller, suck...
Övning i positivt tänkande: Det kanske har varit en riktig turvecka... Seth är välbehållen tillbaka, Donnas tass kommer att bli bra och tids nog hinner hon vara med och kämpa om de SM-poäng som hon ska ha, vi kommer igen och tar revansch mer taggade än någonsin. Hoppas att alla ni som kom iväg till tävlingarna har kul och fint väder!
OCH TACK ALLA NI UNDERBARA VÄNNER SOM HÖRDE AV ER I NÖDEN OCH ERBJÖD ER ATT HJÄLPA TILL ATT LETA EFTER SETH.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar