Vi har varit på kurs

Det har varit mycket jobb på sistone men i tisdags hade jag bokat in semesterdag med hundarna och var på kurs för Jo Agnar Hansen. Nyfiken på hans tänk kring både grundträning och handling.

När jag går kurs vill jag gärna åka hem och känna mig lite mörbultad och tilltufsad med massor av saker att fundera över, men så var det inte. Fast jag fick en känga av Jo Agnar som jag kanske egentligen borde må lite sämre över än jag gör. Och det är att jag kräver för mycket av mina unga hundar - även om jag lärt dem en sak så är det inte rimligt att de vid två års ålder ska göra helt rätt i alla lägen och på långt avstånd. De måste få tid till erfarenhet och ännu mer erfarenhet innan jag börjar klaga på dem. Jo Agnar gav mig inte rätt i några av klagomålen på mina hundar - det är bara jag som har orimliga krav för den ålder och erfarenhet de har. Mina hundar är tillräckligt bra för allt jag vill göra med dem men de har rätt att få vara utvecklingsprojekt i flera år till. En stark och villig hane som Lucky ska inte vara på sin topp förrän han är fem år!

Brukar jag möjligen konstatera det ibland på den här bloggen, att jag har lätt att glömma att mina hundar är väldigt unga eftersom de kan så väldigt mycket? Och är det möjligen så att jag, när jag själv håller kurs, är sträng mot mina elever och säger att de kräver orimliga saker som de inte lärt och byggt sina hundar tillräckligt för? Och ofta säger eleverna till mig att de beundrar mitt tålamod och lugn med deras hundar. Men tydligen har jag väldigt svårt att dra konsekvenser av det när det gäller min egen handling! Jag borde verkligen må riktigt dåligt...

Hur som helst, jag har fått inspiration att bli en bättre människa, och jag hoppas att mina hundar kommer att märka det. Stora och spännande utmaningar - det är livet för en Border Collie - men med rimliga krav och mera hjälp när det håller på att gå fel.

Mae fick lite sysselsättning som kurshund men jag hade inte tänkt gå lektion med henne, men Jo Agnar insisterade på att vi skulle köra henne, och så blev det. Han sa precis som jag brukar om Mae, att det är en mycket klok liten hund med osedvanlig balans i alla lägen, och han menade desssutom att det är en hundtyp som det är lätt att skaffa sig höga poäng med eftersom de gör i stort sett perfekta drivningar och framdrivningar av sig själva. Jag framhöll givetvis hennes tendenser att tänka för mycket i utgångarna, men fick stryk på fingrarna om det också. "Hur lätt som helst att träna bort" sa han (han hade behövt träna Tika på det när hon var ung), och visade mig en träning i tre steg som han lovade skulle lösa problemet. Den har en bra logik, så jag ska verkligen vara konsekvent med den nu under en längre period - och inte träna några vanliga hämt under tiden. Jo Agnar höll med mig om att det inte är någon brådska att ut och tävla med Mae den här säsongen utan bättre att låta henne ha en valpkull och växa och mogna under tiden - det kommer att göra minst lika bra nytta för hennes utveckling på sikt.

En annan klok tanke från Jo Agnar kring drivningsträning fick jag också med, som jag ska börja praktisera konsekvent. Nämligen att det bästa sättet att lära en hund långa drivningar inte är att hela tiden töja på gränsen för hur långt bort den klarar av att jobba och lyda. Nej, istället följer man med ut och går så länge i träningen att hunden inte märker att man börjar dra sig ur utan sedan i all framtid kommer att känna att man är där. Jag brukar i och för sig vara väldigt noga med att inte tjata och be en hund om sådant den tvekar på - det är fruktansvärt oseriöst i en hunds ögon - utan istället hjälpa till eller göra jobbet själv medan man passiviserar och avlastar hunden det som den kände var för jobbigt. Men med Jo Agnars kloka ord om drivningsträningen så kommer jag att bli mer konsekvent att aldrig pusha hunden fem meter till när den börjar spänna sig för att den vill vända tillbaka djuren. Istället vara observant på hur koncentrerat hunden jobbar och aldrig vara så långt bort att hunden tappar drivkraft och vilja. Bra att bli påmind om att bra ledarskap är att i alla lägen ta ansvar för att det går bra för hunden!