Sen sist

Här på bloggen har varit lite tyst eftersom jag var på resande fot och höll kurser hela förra veckan. Har jag sagt det tidigare så ursäkta, men ute i Vallhundssverige finns verkligen många fina och utvecklingsbara hundar och härliga ambitiösa förare (och ja, givetvis även ni norska och finska ekipage räknar jag in i det gänget). Särskilt roligt är det med ansikten och nosar som kommer igen så att man får följa ekipagens utveckling. Roligt också att få ha Bettans fjärde bror som kursdeltagare - Jack, som bor i Finland, var det enda av syskonen jag inte sett tidigare.

På resan passade jag också på att hälsa på Bop i hans nya hem. Han är fortfarande mycket liten för att vara hane och ha passerat ettårsdagen, ca 13 kg, men stor i självförtroende och motor. Välbalanserad som mamma Mae med lätt att hitta balansen i djupled och bra driv men med mycket mer dådkraft och mindre kontrollbehov. Lite sorgligt att jag inte har honom kvar men mest är jag glad för att han har fått ett så bra hem där han är ensam hund. När både Oscar o Bop går bakom fåren och tränar fösning fungerar samarbetet men när Bop kom upp i förarbalans var det lite så att Bop vallade både husse och fåren för säkerhets skull. Inte klarade jag att åka därifrån och lämna dem med den världsbilden! Men eftersom både Oscar o Bop är smarta och läraktiga så hade de snart hittat positionerna och då såg det ut så här strax innan mörkret sänkte sig.


I slutet av förra veckan sprängde vi också målsnöret för Bettans sex veckor långa vila med många timmar i bur varvat med korta koppelpromenader. Senaste veckan har varit höglöpvecka med rätt mycket hundgård för hennes del men jag har ändå börjat köra igång henne igen. Lite ringrostig att ta rätt på höger-vänsterkommandona och inte riktigt lika trygg i fråndrivningarna som före konvalescensen, men det kommer dag för dag. Ungefär när hon fick sin diagnos hade jag bestämt att träningsmässigt ta itu med hennes vänstervarv som blivit allt mer tajt och mer obalanserat hela sommaren, men nu när jag startat henne igen syns inget av detta - jag känner mig rätt säker på att det var den inflammerade tassen som gjorde mer ont när hon gick i vänstervarv eftersom tyngden då läggs på högersidan. Oförklarliga dåliga beteenden hos djur har ofta en fysisk förklaring, t ex smärta.

Idag har jag också premiärstartat Bettan i IK2 i Mada. Inte alls planerat och inte med förhoppningar om något storslaget resultat så här omedelbart efter den långa burvilan. Men när jag tävlade med Zack igår (lördag) tyckte jag att det var en bra och tekniskt okomplicerad bana på slät och mjuk mark foch lyckades få efteranmäla Bet till idag. Så där stod vi idag på morgonen och skulle starta först av alla i morgondiset. Lite överrumplad blev jag av att fåren sedan igår blivit väldigt målmedvetna om att snabbast möjligt ta sig från banan, och var det med någon äldre madame i gruppen så kunde de verkligen ställa upp sig mot hunden. Bettan är nu den typ av hund som gärna tar en strid så jag valde det säkra och plockade ner henne rätt ordentligt innan jag släppte iväg henne på första benet där draget mot utsläppet var värst. Där tappade vi många poäng eftersom fåren ställde upp sig gång på gång och jag inte ville låta Bet gå på (kan smälla ordentligt) utan istället flankade och stoppade nästan hela vägen fram till crossen. Innan dess hade vi tappat en hel del på utgången eftersom fåren försökte sticka från utställarna och de två utställarhundarna var aktiva - jag såg inte helt vad som hände på det långa avståndet men jag tror att Bet var på väg att avsluta utgången och istället ge sig in framför fåren för att stoppa dem. Hon tog iaf mitt stödkommando och fortsatte till upptaget, men med många poäng tappade. Det tredje poängtappet var sedan i delningen - hon hjälpte mig hur elegant som helst att skapa fina luckor men vägrade sedan komma in två gånger innan hon tredje gången med tvekan lydde, typ "du är ju helt korkad Lena när jag slitit som en gnu hela vägen för att hålla kvar djuren på banan, och nu ber du mig att medverka till att tappa hälften av dem!". Inte mer än 67 poäng kvar men hon rörde sig fint, lyckades hålla huvudet kallt trots en rätt utmanande arbetsuppgift och hade hela vägen full koll i varje steg så jag är nöjd.

Måste också recensera den nya tävlingsplatsen Mada (här gick SM för rätt många år sedan men sedan dess inget). Stort A i alla avseenden! En verkligt fin besättning med djur som hanteras på ett sätt så att de fortfarande har ett naturligt beteende - respektfulla men inte rädda för vare sig hund eller människa. Jag tycker att momentet delning med märkta djur på ganska många tävlingar är rent larvigt när fåren är trygga med att klättra på människor - finns  ju inget sätt att omgruppera dem på det sätt som är tänkt ska visa upp herdens skicklighet. Arrangörerna Smålands VK hade varit osäkra på hur djuren skulle fungera i smågrupper på banan och därför inte planerat för märkta djur, men det hade varit pricken över i:et på de här tävlingarna. Hoppas detta blir en tävlingsplats vi får komma tillbaka till! Perfekt och välordnat arrangemang i övrigt också så stort tack till Smålands VK och till djurägarna Lars och Helena Cederlöf! Och så väldigt stort grattis från mig och Hyde till Hydes mamma Queenie med förare Kristian Carlsson som vann i Mada idag på 94 poäng.

Och den lille Hyde då? Sedan de sista filmerna i förra inlägget är han ställd på "fårvila" (så gott det nu går med får i alla väderstreck runt huset). Han har lärt sig många grunder i olika positioner runt fåren men nu tror jag han behöver växa lite på flera sätt innan det är dags att gå vidare - och det är saker på hans nuvarande nivå som jag inte vill befästa genom att låta honom mängdträna. Bristen på fårvallning har tyvärr startat upp honom på bilar istället - att ta ur honom det intresset är en prioriterad uppgift för veckan som kommer.