Förklaringen till den till synes banala filmen kommer på slutet om ni härdar ut ända till dess.
Under en månad eller två kommer jag att publicera några träningsinlägg om Harvey som blir två år på söndag. Han kom till mig i mars 2018 från England och jag visste ingenting om honom utan det var ett rent stamtavleköp på hans far. När jag fick stamtavlan så småningom visade det sig att han inte bara var son till Pat Byrne's Lad utan också är en yngre helbror till Pat Byrne's Jim.
Arbetssättet var som jag hade förväntat mig med den stamtavlan men i övrigt var det inte mycket som motsvarade förväntningarna. Harvey visste verkligen ingenting om världen och livet, han hade lärt sig fly och kroppskontrollen var obefintlig. Så första månaderna gick det inte att träna honom av dessa skäl, och när det grundläggande började rätta till sig var det ändå så att han inte var träningsbar. Men sent i höstas började det mycket plötsligt hända saker, antagligen för att jag klarade av att bara vänta tills han var redo - ibland är det bra att ha för mycket att göra.
Min analys i korthet är att han hör till de här lite överdrivet naturliga hundarna som får det väldigt svårt när vi börjar lägga oss i för att få dem att göra allt möjligt som med en vallhunds logik är oseriöst. Detta i kombination med att inte riktigt förstå människor och ha en överdriven respekt gör det svårt, när hunden hellre "dör" än vågar bjuda på ett annat beteende om man försöker påverka den. De här väldigt naturliga hundarna blir i mina ögon tråkigt värdelösa om de samtidigt är lågenergitypen, men det är Harvey som tur är inte.
Men i takt med att han har blivit trygg med att jag inte bryr mig om en hund som inte vågar svara så har han blivit allt modigare. Säkert en jätteskön visshet, och jag ser liksom ingen mening i att låta hunden själv avgöra vad den ska göra och inte. Det är inte träning utan befäster bara hundens olika kontrollnojor. Den måste vara beredd att stå ut med att släppa på kontrollen för att få belöning (dvs tillgång på får).
Sedan han började kännas träningsbar någon gång i oktober har jag alltså systematiskt jobbat på att tänja på gränserna för hans naturlighet och kontrollbehov och acceptera att det är åt mig han jobbar. Någon vallningsträning i vanlig mening behöver den här typen av hundar väldigt lite av för de kan redan allt väsentligt.
För att hjälpa hunden att bli av med alla problem som den ser med att inte få vara överdrivet naturlig är principer för vanlig hundträning bra att ha med sig. Jag bryter ner problemen i mycket små delar så att det är väldigt lite som krävs för att belöningen (mer kontroll:)) ska komma. Det har givit snabbt resultat och nu kan han kedja flera moment i rad utan mer "belöning" än att han faktiskt får jobba.
Och som vanligt, uppmuntrar, bönar och ber jag aldrig en hund som är motvillig. När Harvey har blockerat sig för övningar som varit så "farliga" (ja fåren skulle faktiskt kunna försvinna från jordens yta!) att han inte klarat att förstå så har jag bara satt på en lina och haft verkstad utan några som helst valmöjligheter. Det har löst upp knutar i rask takt, och han börjar visa en allmän förståelse för konceptet träning (det är faktiskt inget självklart för en hund som inte blivit utsatt för det före ett och ett halvt års ålder).
Den senaste lösta knuten, som den lilla filmsnutten visar, har varit stora spänningar när jag inte tillåter att han möter drag (alltså kortaste vägen till att få stopp på djuren) utan istället kräver att han ska stoppa fåren genom att gå åt "fel" håll. Särskilt om detta har inneburit en högerflank har det lätt exploderat i en upphetsad tajt rusning. Men nu funkar det. På filmen är Harvey och fåren bara 50 meter från mig, för att jag skulle kunna filma utan hjälp, men det funkar på 100 meter också. Hans uppgift är att driva fåren åt ett håll med stort drag (ett grindhål på väg mot fårhuset). Det gör han bra ute på vänsterflanken, lite överdrivet mycket men han har förstått och accepterat uppgiften, OCH sedan klarar han att på kommando släppa mothållet på vänsterflanken och göra en STOR snabb höger utan att hetsa upp sig.
Fattar ni vilken arbetsseger!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar