Betesdags

Äntligen börjar så många stängsel vara klara att det går att börja köra ut djur i alla de byar där vi har betesmark. Ni som inte är smålänningar kanske tror att det bara är att köra runt med en fyrhjuling med stängselmaterial och titta över anläggningarna. Men nej så fel ni tror. Här är stenbumlingar och stenmurar och träd och buskar, så man för köra med en traktor eller hög bil med fyrhjulsdrift så långt det går och sedan traska fram och tillbaka med stolpar, spett och klubba, skarvtråd, borrmaskin och nya isolatorer för att fixa till allt som älgar, rådjur och vildsvin ställt till över vintern. Det är ju fin arbetsmiljö jämfört med en industri eller ett kontor, men man blir rätt sliten.

Idag tyckte jag i alla fall att jag fixat så mycket stängsel att jag kunde flytta åtminstone 50 djur ner till nästnästa by. Fyra kilometer är lite långt för tackorna att gå när de kommer direkt från stallet och har dålig kondis så det är behändigare att köra dem i hästsläpet. Det går faktiskt att få in 50 på tre turer om man packar väl i vagnen. På bilden sitter Doff och Donna i varsin bilbur för de behövs när djuren ska lastas på utanför fårhuset och när de ska lastas av och vallas ut till betesmarken eftersom det inte går att köra ända fram.

Doff är bäst att använda när man ska lasta på djur. Han har ett osvikligt öga för de enskilda djuren i flocken och lägger extra tryck och koll på de får som har "felaktiga" idéer i skallen. Han är en riktig mästare i att förändra trycket en liten aning för att få alla djur att verkligen vilja in i transporten.

15-17 stycken 85-kilostackor går att få in om Doff verkligen säger åt dem att tränga ihop sig.

Donna är bättre att använda när man ska lasta av. Hon har lätt att släppa trycket och ge djuren det utrymme de behöver för att inte panikrusa och trängas, springa på bilen eller in i något stängsel.

Nu har alla kommit ut och lugnat ner sig - då bär det av ut mot betet som öppnar sig bakom stenmuren.