lördag 18 april 2009

Reptilernas tid

Idag har Donna med all sin vaksamhet räddat Spike från att bli biten av en huggorm. Jag var ute och reparerade stängsel i rätt eländig terräng och hade ett antal hundar med mig. Spike och Donna låg fem-tio meter före mig nosande och undersökande som alltid. Plötsligt ser jag hur Donna stelnar till och ställer sig blick stilla i "pointer-ställning" och bara vädrar med nosen. Sedan fixerar hon också blicken ner i marken. Eftersom Donna är en riktig "råtthund" så inser jag att det inte är någon smågnagare för då hade den redan varit om inte död så i alla fall hjälplöst pipande i Donnas mun. Jag viskar till Donna att vara stilla och börjar smyga mig framåt. Hon sneglar åt mitt håll men tar inte ögonen från marken. Spike är en knapp meter längre bort. Lite närmre så ser jag ormen. Den har känt att det finns störningar i närheten och höjt huvudet fem centimeter och har öppen mun. Spike är en decimeter bakom ormen och har i sin obekymrade hundvalpsvärld inte uppfattat något av vad som försiggår. Jag inser att han när som helst kan uppfatta ormen och sätta nosen på den för att undersöka, eller ta ett glatt skutt fram mot Donna för att leka. Så jag drar mig lite åt sidan så jag kommer snett bakom Spike och chansar med ett jättekliv fram mot honom, hugger tag i hans svans och halar in honom. Samtidigt ger jag upp ett gällt "flockvarnar-skri" för att Donna inte ska utlösa sin frysning i en attack mor ormen - det funkar och hon backar ur läget. Jag hade kameran i en bakficka men blev så tagen och full av mjölksyra att jag inte orkade gå tillbaka för att knäppa en bild.

Ibland kan jag bli lite trött på Donnas alldeles för stora uppmärksamhet, men idag var den värd guld. Spike är lite rädd för mig och ser till att inte komma så nära att jag ska kunna lyfta honom i svansen igen, men det kommer han nog över. Jag brukar ha en burk Betepred i fickan men lördagen till ära hade jag tagit rena arbetsbyxor och glömt att föra över innehållet i de gamla, så idag var burken inte med. Men även med Betapred hade det kunnat gå illa, för vem vet hur länge jag fått jaga en förskrämd hundvalp innan jag kunnat trycka i honom tabletterna. Här är det långt till veterinär och Betapred är en livförsäkring för att hinna fram och få riktig hjälp innan det är för sent. Jag har sett en hund dö i bilen på väg in till djursjukhuset i Växjö.

2 kommentarer:

  1. Sen kan det vara möglig saltsill som ligger utslängt i gräset det var det Simba blev förgiftat av.Bara ett inlägg att tänka på
    MVH Frank o Marianne

    SvaraRadera
  2. Ja det är egentligen konstigt att så många valpar överlever som faktiskt gör det! Det finns så mycket som är farligt ute i riktiga livet.

    Mögelgifter är bland de mest potenta nervgifter som finns. Hoppas innerligt mer er att han blir fullt återställd eftersom det var en riktigt bra vallhund ni ville ha.

    Hälsningar från Lena och broder Seth (som tänt på fåren i veckan som gick)

    SvaraRadera