Nu har isen smält bort i rastgårdarna utanför fårstallet. Alltså äntligen möjlighet till en aning träning, men bara en aning för ytorna är inte mer än ca 7 x 20 meter. Men fantasin efter flera månaders träningsabstinens är än så länge god, så alla hundarna har fått gå några pass var senaste veckan. Jag släpper ut några obetäckta ungtackor åt gången.
Första gångerna handlar det mycket om att få upp hörsamheten igen, att ha beredskap på oväntade kommandon. Tro det eller ej, men det är rätt många oväntade saker man kan be en hund utföra även på ett så litet utrymme
Den långsmala ytan är bra för att träna dem att driva från mig 20 meter rakt upp mot en vägg, att inte börja tänka "flank" när det börjar gå tungt utan verkligen vilja fortsätta att trycka djuren ända in i väggen. Nästa nyttiga rörelse blir sedan att i detta trängda och rätt dragiga läge runda djuren åt höger eller vänster och lämna dem utrymme utan att bli tajt och spänd. Och sedan ska de hitta gummibandet och skritta ner djuren till mig där jag står i andra ändan av den långsmala rastgården. Och att sedan träna vändningen runt mig, i fortsatt skritt, samtidigt som djuren har drag tillbaka mot dörren till stallet. Nyttigt! Men Sapp kör jag inte så mycket teknik och detaljprecision med ännu, utan jobbar mer med att han verkligen ska ta befälet över djuren i alla lägen.
Började också lägga visselsignaler på Sapp, för så långt kom vi aldrig i höstas innan snön la sig. Men nu är det lätt att börja med "ligg" och "fram" i rastgården. När han fattat grejen med visslorna - han har ju ett lite speciellt sätt att lära - så kommer jag att lägga på en av flankerna också.
Seth och Sapp har skritten naturligt, Donna har lite lätt att sugas med om djuren sätter fart istället för att ta tag i gummibandet och bromsa dem. Hon har å andra sidan lättare att öppna upp när det är dags att flanka för att vända ut djuren från väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar