På clinic för Simon Mosse

Simon Mosse himself. Alla foton i det här inlägget har jag fått av Gaby Krumscheid som var clinicens stora paparazzi. Många fler foton finns på Gabys och Stefans hemsida.

I slutet av förra veckan var jag med Seth och Zack på två dagars genomkörare för irländaren Simon Mosse. Han kommer varje år i maj till Finn och Gunilla i Danmark. Se deras hemsida - gå till sådär sidan 8 i bildspelet så finns där bilder på mig, Zack och Simon som Finn tog. Superarrangemang av Finn o Gunilla, bl a jättebra ljudanläggning så man hörde allt som sades ute på fältet, god och mycket mat, varm och trevlig stämning och annan omtänksam service. Eva E var där redan förra året och det var hon som lockade med mig i år genom att utlova en riktig duvning i "handling". Och ja - det motsvarade verkligen förväntningarna! Här lämnades inga obehagliga sanningar osagda och vi alla sju deltagare från Danmark, Sverige och Tyskland fick raka besked om våra svaga sidor oavsett om vi var på landslagsnivå eller nybörjare. Jag kände verkligen att Simon la stor personlig omsorg på varje ekipage och krävde "handling" av föraren som passade för just den hund man var ute med. Och hur orkade han hålla så hög standard på engagemanget från morgon till kväll flera dar i rad?

Egna saker jag fick med mig hem att jobba med? Mer än jag kan berätta, men bl a:
> Jag hjälper mina hundar för mycket, bl a med kroppsspråk.
> Jag "ber" mina hundar att utföra saker istället för att "säga åt dem" (och jag kan lova att de redan efter några dagar gör väsentligt antal färre fel enbart för att de lyssnar på ett helt annat sätt när rösten talar om att det inte finns några valmöjligheter).
> Jag låter mig luras av att Seth är en lydig och förig hund med stor naturlig kompetens, och det är istället han som är boss över mig i lägen när det verkligen gäller. Nu måste jag visa upp mig för honom på ett annat sätt istället för att njuta av honom.
> Jag ska inte mesa med Zack med hans struliga bakgrund som förevändning - han vill ha tydliga anvisningar för att bli trygg med mig.

Ja ni hör... och träningsinspirationen är efter detta på TOPP! På vägen dit pratade Eva o jag hund och träning precis hela vägen - på vägen hem orkade vi faktiskt bara prata träning halva vägen så det blev lite tid över till annat som också måste avhandlas, t ex får, lamningar, barn och karlar.


Rikkes och Hans Jörgens lilla dotter var helt fantastisk, glad och positiv hela dagarna och hade en egen "hund" som hon visade upp för Simon.


Seth - det är hög tid att sätta in "stöten" om jag ska bli boss, enligt Simon. "This dog hasn't got very much more to learn, but YOU have!" Bara att hugga tag i med andra ord.


Zack och jag får en genomkörare. Zack var definitivt mer lättlärd än jag i den här situationen. Han är underbar, måste se till så att jag inte ställer mig och bara njuter av honom också...


Eva och Ty Nant Flash i ett pass med Simon. Visst kan jag vara glad uppfödare som fått sälja två hundar till någon som förvaltat dem så väl som Eva gjort med både Nike och Flash?


Steady Zack!


Zack var en entusiastisk och inlevelsefull åskådare från sin plats i skuggan när det inte var hans tur. Seth är mer typen som lägger sig ner med en suck och surar över att det inte är han som är i centrum.

Osökt ger ju en sådan här genomkörare också lite perspektiv på de stackars elever som jag själv har. Man blir verkligen totalt handikappad; jag såg mig själv ovanifrån flera gånger som ett hjälplöst UFO placerad mellan mig själv och Simon i försöken att både greppa hans engelska svada och göra det han sa åt mig - och i detta läge känner ju hundarna inte heller igen en och funkar inte som vanligt. Jag är inte typen som lyckas hugga saker i luften och fixa till dem i ögonblicket utan behöver betänketid och tid att få orden att passa i min egen mun. Men när jag själv har elever så står jag ungefär som Simon och sprutar ur mig kritik och anvisningar... Till mitt försvar måste jag ändå få tala om att jag faktiskt brukar säga åt mina elever att jag förstår att de inte i själva den situationen kan göra allt jag säger utan att de får försöka ta det med sig hem och träna i lugn och ro. Härligt i alla fall att själv få ett par kritiska ögon på sig under några dagar och tanka in någon annans synpunkter.