Nöthundar eller avsaknad av polityr?

Lucky vallar kvigorna - men så här lugnt gick det inte till häromdagen. Då gick de på ett fint bete med badplats och hade troligen råkat upptäcka att det gick att simma ut i friheten. Hur kul är det när det ringer från grannbyn kl 22.15 när det börjat mörkna och de säger att våra djur är på väg in i deras trädgård, och endast 500 meter ut till stora vägen? En snabb akutlösning i strålkastarsken fick det bli, men nästa morgon var det prio ett att snabbt se över stängslet runt ett bete utan tillgång till bad. Sedan var det "bara" att flytta de brunstiga och galna 500-kilosklumparna några hundra meter, vilket visade sig inte vara så bara.

Jag tog ut hundarna i den rangordning de är dresserade, men de gick bet på uppgiften en efter en. Dels "fårvallade" de, dels är de just nu lite "dödade" av att ha jobbat i lamningen där jag är en rätt jobbig arbetsgivare - lyder de inte omgående och visar upp en artig attityd mot tackorna medan de väntar på att jag gör mitt jobb så har jag noll tålamod och blir omedelbart störtarg. Till slut var det bara råämnet Lucky kvar... Vad gör man? Grep efter sista halmstrået, lät honom jobba utan några förmaningar och gick själv åt det håll vi skulle - och rätt snart var vi i nya hagen. Och nu är kvigorna så här snälla som syns på fotot från idag.

Detta händer samtidigt som den nygamla frågan dyker upp på SVAKs forum: Är det någon skillnad på nöthundar och fårhundar? Både ja och nej är mitt svar. De allra flesta hundar har många olika sidor av vallningsanlagen att plocka fram, och det handlar mest om vilka vi sidor vi väljer att ta fram när vi grundtränar dem, och att vi sedan också ser till att de får tillräckligt mycket praktisk erfarenhet på det djurslag och den arbetsmiljö de ska fungera i. Men visst händer det också att man som instruktör tycker lite synd om elever som kommer med en hund som verkligen inte passar eller räcker till för det den är tänkt att användas till - och det gäller användningsområde både till nöt och får, och till yrkesmässig användning eller hobbybruk. Det finns alltid en hund och en förare som matchar varandra - men tyvärr har de inte alltid sammanträffat!

Ibland får jag också uppfattningen att en del gärna säger "nöthund" om en hund som inte är fullt i hand. Det är en syn jag inte kan förstå. En hund som är rätt grundtränad kan man låta gå självständigt på det sätt som krävs för varje enskild arbetsuppgift. Men om man inte haft tålamod att träna hunden till det, tycker jag ofta att man ser att en hund som inte lyder ett felaktigt liggkommando fungerar bättre på nöt än en hund som lyder och rättar sig eftersom nötterna behöver flyttas med mer jämnt tryck och fotarbete - så det kan ju finnas skäl till denna missuppfattning. Att just Lucky lyckades med de tunga köttraskvigorna var nog mest av just skälet att hans träning ännu inte är inne i dressyrfasen och att vallningen därför går före lydnaden för honom - jag visste att det inte fanns en chans att styra upp och göra ett kontrollerat jobb utan lät honom bara gå på ren instinkt och släppte därmed hela hans kraft fri.

En bra hund har kvar sin styrka när den lärt sig att ta anvisning och jobba efter den.