Foto: Fanny Gott |
Mitt värstascenario innan jag åkte till röntgen med Zack var att vi skulle behöva öppna honom och plocka ut en benflisa eller broskbit - men nej, det hade varit enkelt förstår jag nu. En senskada är mycket mer svårläkt och det handlar minst om ett halvårs konvalescens. Är det bicepssenan är den svårast av allt att få att läka - och är den inflammerad i senfästet måste man oftast klippa av den och fästa den med spik på ett friskt ställe i bogen.
Allra mest önskar jag att Zack blir riktigt riktigt bra igen - viktigare än allt annat kring skadan. Men givetvis har luften gått ur mig när han nu kändes väldigt vältränad, stark och eftergiven och jag har jobbat som en gnu i juni och juli för att kunna ta ledigt och tävla varenda tävling i augusti - årets mål var ju att starta honom i SM. Dagens i-landsproblem, jag vet, men ändå.
Nu sitter jag på tåget och ska snart lägga mig, på väg till Uppland där jag ska hålla kurs två dagar. På återhörande!
Usch, vad tråkigt. Hoppas att Zack blir riktigt, riktigt bra igen. Snart.
SvaraRaderaNej vad tråkigt! Låter jobbigt att få en sån svävande diagnos. Jag avskyr det där med vila några månader och vänta. Ska det opereras vill man ju göra det med en gång. Tänker på Sia som fick gå ett halvår innan rätt diagnos (senfäste i bakknät).
SvaraRaderaStackars er du har mycket otur med dina hundar hoppas verkligen att det blir bra. Hälsningar Sofie.
SvaraRadera