Lästips om gener och miljö

Det här inlägget leder så småning om fram till en länk med ett mycket intressant lästips, en populärvetenskaplig artikel jag hittade i Svenska Dagbladet häromdagen om den genetiska yttre kunskapsfrontens nuvarande ståndpunkter. Den bidrar med perspektiv och ödmjuk respekt som kan vara intressant att ha med sig nu under den intensivaste uppfödarperioden för vår ras. Vem hoppas inte på att föda upp nästa stjärnkull med vallhundar? Och hur mycket eller lite betyder alla de ansträngningar som görs för att välja rätt partner?

Tråkigt nog kommer många förhoppningar på skam av det skälet att det inte alls är självklart att en hund nedärver det den själv visar. Det beror bl a på att alla gener i varje individ finns i två upplagor (en från mamman och en från pappan), och av alla gener finns i två varianter, antingen dominanta eller recessiva (=vikande) som nedärvs enligt vissa regler. Även om en individ visar upp egenskaper från ett dominant anlag så nedärvs ju som bekant även recessiva gener och kommer i ett antal av avkommorna att finnas i dubbel upplaga och därmed visa sig. Vill man öka säkerheten för hur avkomman kommer att bli i en viss egenskap är det alltså minst lika informativt att titta på hur mycket egenskapen visar sig hos någorlunda nära släktingar. Särskilt viktigt att titta på släkten blir det när det gäller kvantitativa egenskaper och egenskaper som styrs av flera gener, som t ex temperament, mankhöjd, höftledsdysplasi eller flankerande beteende om vi går in på vallningsegenskaper, alltså sådant hunden kan ha mycket eller litet av på en glidande skala.

Oväntade överraskningar - både positiva och negativa - får vi också av det spännande och (tror jag) oförutsägbara fenomen som genetikerna kallar överkorsning. Överkorsningen är den vanligaste typen av rekombination av gener och sker redan vid bildandet av ägget respektive spermien. (Kanske är detta organismers sätt att säkra nödvändig biologisk mångfald?) Utan att gå in på detaljer är det en process där arvsmassan i mammans respektive pappans kromosomer blandas. Parvis lika kromosomer lägger sig tätt intill varandra och byter en varierande mängd genetiskt material mellan sig varvid den skapar ägg och spermier med nya kombinationer av gener. Därmed kan man också få avkommor med helt oväntade kombinationer av egenskaper.

När vi väl genom val av föräldrar har en kull valpar med vissa genetiska egenskaper (och det kan variera starkt mellan individerna i en kull om genvariationen hos föräldrarna är stor) så har vi kvar hela den sista spännande biten där forskningen ännu bara är i sin linda. Och nu kommer mitt tips på intressant artikel. Den beskriver nämligen på ett enkelt, men inte förenklat, sätt var genforskningen står idag kunskapsmässigt. Det handlar om hur gener, celler och organismen interagerar med varandra och med den omgivande miljön. Tro inte att det är så enkelt att en individs gener automatiskt avgör hurdan individen blir. Det är ett mycket mer komplicerat samband som avgör om och hur olika gener aktiveras. Kroppens sätt att inaktivera en gen är att fästa metylmolekyler till DNA, och många gånger krävs det händelser i den yttre miljön för att lossa dessa metylmolekyler från generna. Läs bl a den spännande redogörelsen för vad som händer med råttungar som inte blir slickade av sin mamma.

Och för att återkoppla till de inledande stora förhoppningarna om att avla fram nästa stjärna på vallningshimlen, så blir ju varje uppfödares stora frossa att bestämma sig för hane till sin tik ganska avdramatiserad. Man kan nog sluta noja över individer och istället titta på vad som brukar följa med i paketet i olika linjer - och har man inga typade linjer att förlita sig på vare sig hos tiken eller hanen, ja då är det nog verkligen bara som att ställa sig vid den enarmade banditen och dra i spaken. I alla händelser spännande även om man inte alltid har tur! Chansen att ha tur idag är i alla fall mycket större än för 20 år sedan eftersom hela rasen under denna tid genomgått mycket stora förändringar som jag tror alla inblandade är beredda att säga varit till det bättre.