Livstecken

Nej jag har inte försvunnit från jordens yta men jag har haft fullt sedan jul med ett stort jobb med lämning av råmanus på fredag, och sedan nytt beting som drar igång på måndag. Lika bra att gneta på och dra in pengar den här händelselösa delen av året.

Jag har engagemang i många saker där jobb och liv går i vartannat, men även för hundverksamheten brukar jag alltid göra en liten årsresumé vid nyår, titta i kristallkulan och sätta upp mål för det nya året. Men i år hade jag verkligen ingen lust. Har haft så mycket otur med sjuka och skadade hundar senaste åren och varit tvungen att överge målsättningar på löpande band. Man hamnar mentalt lite i "mitt livs nåväl" och "vad är väl en bal på slottet?". Enda sättet att tackla sådant är att vända motgångarna till fördel. Och vad skulle det kunna vara då? T ex får man till slut en rätt avslappnad attityd till "framgång" - det får flera dimensioner - och det leder till en mer målrelaterad träning och tävling på hundarnas villkor istället för en resultatrelaterad på mina villkor. Det kommer vi att ha nytta av om både jag och hundarna håller fysiskt 2013. Vi ska försöka ha roligt, och sedan får vi se vad det leder till.

En ljuspunkt den här veckan (innan nästa snötäcke utlovas till helgen) är att det varit barmark och att tjälen släppt i ytskiktet, så att det har gått att göra några träningspass. Igår var det tvååringarnas tur att gå varsin vända på 15 vilda tackor som inte sett dagsljus sedan början av december. Lucky fyller snart två år och Mae är två och ett halvt - det är lite lätt och farligt att glömma att de är så unga, men det är lätt hänt med hundar som är fullt ut seriösa med de uppgifter man ger dem. I alla fall gav det en påminnelse om att en Border Collie inte är en Border Collie utan väldigt olika varandra och därför måste tränas och köras på helt olika sätt.

Båda tog sig framgångsrikt an uppgiften "kontroll", men där försvann likheterna. Lucky som var först ut är oerhört rörlig och ger sig ut på flankerna för att bromsa, tar snabbt kommando från mig och är väldigt styrbar - men han har inte riktigt förmågan ännu att greppa djuren under drivning utan tar hela tiden initiativ till andra "kontrollåtgärder". Det blev lite svårt att få ner tackornas springande i kontrollerad marsch även om hans påpasslighet gjorde det ganska lätt för mig att styra flocken runt åkerholmar och diverse "låtsasgrindar". Sedan är det Maes tur att presentera sig - plötsligt blir tackorna helt stilla och flockar sig. Mae ger dem två sekunder att kolla in henne och se vartåt hon pekar att de ska gå, och sedan ligger hon där och matar på i samma tempo och med samma avstånd hela tiden. Men hon har så mycket koncentration lagd i detta att hon inte tar i tillräckligt när jag ger flankingkommando utan missar alla "grindhål" och andra låtsashinder som jag styr mot. Lucky hade vunnit över henne på en tävling, men Mae vann i kontroll och lugn.

Det är roligt att träna båda två, och det var ju roligt vi skulle ha 2013! Och sedan ser det nog ut som att Mae inte ska träna så mycket i vår... Men vi får se, ska som sagt inte ta ut något i förskott i år.