En irländare och andra på besök

Här bor man mitt ute i de skogiga tassemarkerna mellan Småland och Blekinge, men det är faktiskt inte så ensamt som det kanske låter. I stort sett varje vecka dyker det upp något roligt besök om jag inte är ute och far själv.

Förra veckans höjdare var klubbkamraten Kristian Carlsson med ca sju månader gamla Glencregg Chase som är son till Glencregg Becca (och därmed sonson till World Trial-Becca) och James McGees Sid/Seth. Jag såg Chase sent i höstas som ca 4-månadersvalp och blev mycket imponerad - inte för något han var tränad att göra utan för att han bara började gå med en rätt stor flock djur med klockrent tempo och avstånd. Sedan dess har husse inte haft några djur som gått att träna på och nu var träningsabstinensen så stor att Kristian kom för att köpa ut några invallade vinterlamm. Chase fanns med i bilen och det var lite oemotståndligt att be att få se honom igen... Vi tränar alltså inte eller har några syften alls på den här lilla filmen, utan Kristian bara låter honom gå lite med lammen innan vi lastade dem. Jag tycker Chase visar samma fina kvaliteteter som när jag såg honom i höstas: total närvaro och koncentration, odramatisk, fina rörelser, bra kommunikation med fåren - ja allting som man vanligtvis inte kan räkna med hos en helt otränad valp, helt enkelt en kille som jag tror att tikarna gör rätt i att hålla lite koll på inför nästa vinter.


Den här veckans höjdare var Sofie och åtta månader Jazz (Killiebrae Mae x Yazz). Det här var första gången som det var meningsfullt att ha Jazz i något större än en grindfålla. I början stretade och drog han en hel del i det här lite större utrymmet och var tillbaka på beteendet att stoppa djuren genom att trycka upp dem mot staketet, men efter ett tag mjuknade han och Sofie kunde släppa linan, och mot slutet går det så bra som syns på filmen. Han orkar inte riktigt upp till kl 12 ännu utan är mer inne på att mata på. Han är inte färdig ännu att sätta press på för att få honom att öppna upp mer. Den tid det kommer att ta att få Jazz att hitta headingbeteendet kommer Sofie att ha igen när det kommer till drivningsträning längre fram - där visade han oss i flera sekvenser att han redan behärskar både tekniken och balansen.


Lamningarna hemma hos Sofie börjar också vara överstökade så Claes och världens finaste Ty Nant Doff hade tagit sig tid för att följa med och kolla in lillebrorsans framsteg. Doff har blivit lite åldersgrå runt nosen men säger verkligen inte nej till lite träning - gissningsvis blev det dusch för både Yazz och Doff ikväll efter träningspassen i regn och gegga.

Tidigare i veckan var jag iväg och höll kurs med tre duktiga instruktörer. Så roligt med kloka kommentarer och frågor - lite ork kvar efter en sådan dag. Kurser för nybörjare är för det mesta jätteroliga, men jag brukar vara helt slut och tom när kvällen kommer.

Igår gjorde jag en riktig genomkörare med både Zack och Bet. Började faktiskt köra lite momentträning med Bet också. Jag brukar hänga mig kvar rätt länge i grundträningen, alltså träning av färdigheter, men det känns faktiskt inte fel att börja lite med momentträningen  och sätta ihop till små sekvenser för henne. Har bara tränat henne sedan mitten av november så det är helt sjukt hur snabbt hon lärt sig och blivit trygg och villig i både i färdigheter och kommandon. Vi har också en process på gång där hon får jobba med att hitta rätt storlek på utgångarna - jag resonerar med utgångarna som med flankerna, att det är bättre om hunden får hitta dem själv innan man börjar lägga sig i och justera.

Att träna två hundar på samma moment belyser verkligen hur viktigt det är att ha en handling som är avpassad för varje hund. Gårdagens momentträning med Zack och Bet var bl a framdrivning och vändning runt föraren. Det är ett moment där det är oerhört svårt att få flyt med Zack, men där det visade sig väldigt enkelt att få fåren att bara rinna runt för Bet. Det är absolut inte så att Bet har mindre tryck än Zack, nästan tvärtom, men ö h t flyter hon på ett sätt som gör en tävlingsbana lite lättare än med en hund som Zack där varje steg är en akt av kontroll och det lätt blir dramatiska växlingar mellan driv och flank som kan få fåren att studsa hit och dit. Han har helt enkelt en så stark kontroll av fåren bakifrån att de kan reagera med precis vad som helst när jag ber honom flanka för att ta fåren runt mig efter framdrivningen - detta måste förberedas genom att få honom att släppa på intensiteten i framdrivningen i tid, men det skiljer hur olika får reagerar på det.