tisdag 3 februari 2009

Tredje gången gillt för Donna?


I lördags kom Donna till mig för tredje gången. De två tidigare gångerna har varit för att rätta till henne för omplacering. Den här gången är Björkeryd hennes slutstation i livet, så vi får hoppas att hon klarar att hitta självkontrollen en gång till. Annars finns tyvärr inte mycket mer att göra än att avsluta hennes dagar. Det här fotot är från när Donna kom till mig i mars 2008.

Donna är historien om hur väldigt fel det kan gå med en livlig och signalkänslig Border Collie. Hon flyttade till sin första familj som en trygg och normal valp på 12 veckor. När hon kom till mig första gången var hon 12 månader och hade gjort sig totalt omöjlig. Donna var inte olydig men hon hade aldrig lärt sig att tro människor om någonting som var värt att lyssna på, så hon studsade omkring i stor ensamhet och läste signaler i allt som hände runt om. Efter fyra månader hos mig var hon en livlig men lätthanterlig och samarbetsvillig flockmedlem och omplacerades hos en erfaren och skicklig vallhundstränare men föll under olyckliga tillfälligheter tillbaka in i sitt fullständigt ohanterliga beteende och kom tillbaka till mig. Efter en och en halv månad ytterligare var hon en normal flockmedlem igen och såldes till en skicklig tränare i Danmark som lagt mycket tid och ork på henne, men nu givit upp efter ett halvår. Donna är en härlig vallhund med mycket av allt man kan önska sig, men det räcker ju inte om resten av livet är en katastrof. När det är något hon inte vill så utvecklar hennes lilla 14-kiloskropp krafter i nivå med en Shetlandsponny samtidigt som huvudet får överslag.

På sätt och vis känns det som att hon äntligen kommit hem. Hon kommer ihåg förvånansvärt mycket av de positiva beteenden som jag lärde henne, men hon har en lång resa tillbaka. Min ledarskapsfilosofi är kanske inte den vanligaste men jag har fått flera vilsna hundexistenser att bli harmoniska flockmedlemmar så nu gör Donna och jag ett nytt försök - för livet. Jag kommer att berätta om Donnas väg till ett riktigt hundliv på hemsidan, så snart kan ni få veta mera där.

2 kommentarer:

  1. Tragiskt att det kan bli så. Kommer ihåg när jag pratade med hennes allra första matte, då lät deras förhållande som en smärre katastrof, dvs. noll ledarskap. Försökte tipsa och råda, men vissa människor tar inte till sig nånting.
    Lycka till med Donna. Ska bli intressant att följa vad som händer med henne.
    Mvh
    Susanne

    SvaraRadera
  2. Ja det blir en liten dagbok - och som jag hoppas med lyckligt slut. Donna är i all sin galenskap en intagande personlighet. Men jag klarar av att ta ett tråkigt beslut också.

    SvaraRadera