Här är det just nu lammen som håller i taktpinnen. När de behagar födas och hur de mår bestämmer över alla andra händelser och ork till annat. Nu är lamningstoppen nådd, dvs de tackor som lammar nu hann bli brunststimulerade av baggen innan de betäcktes - och det betyder att snittet på kullstorleken stiger med flera decimaler. Jag gillar INTE när det ser ut som på bilden. I den här intensiva uppfödningsmodellen som lamning i januari är ska tackorna ha två lamm var, varken mer eller mindre.
Innan lamningen körde igång med full kraft hann jag med en helg på Lekeberga tillsammans med UBK och instruktörslärna. Vi jobbade bra med förslaget på nytt kurshäfte. Härlig avkoppling att få jobba med hund och vallningsfrågor och på något sätt återfå hoppet om bättre tider med träning och naturligt arbete åt hundarna. Hela UBK-gänget hade med så fina och utvecklingsbara hundar att det blev riktigt bra träning och diskussioner under dagen i Lekeberga ridhus.
Det blev Seth och Sapp som fick följa med till Lekeberga - superbra träning för Sapp att tvingas bo inomhus och dessutom tillsammans med andra människor, rasta på bensinmackar och vistas ihop med främmande hundar. Men eftersom han i grunden har ett kanonpsyke fann han sig snabbt och stortrivdes med arrangemanget när han kommit över första skräcken. Nyttigt också för honom att få öva på att valla med Lotta och Catarina som störande element bland djuren. Han gör det när han inser att det inte finns något sätt att sticka från de läskiga typerna, men han tappar fortfarande 50 % av vallningen när han måste hålla koll på "fienden" samtidigt. Eva som sett hans bror Måsarps Max mer än jag kunde bekräfta att de är väldigt lika. Kan jag få Sapp att gå ett VP bland främmande människor så slipper ni åka ända till Carina Björkman utanför Sollefteå för att få para med en riktigt bra hane med ovanlig stamtavla-;)! Och tack Louise för härligt sällskap i bilen och på rummet - tänk att man kan åka bil i 5-6 timmar och tiden försvinner medan en massa intressanta saker avhandlas.
Sapp har fått jobbet som inomgårdshund nu under lamningen. Han är naturligt lätt att arbeta med på trånga ytor eftersom han inte är typen som har behov av att ta sig till kl 12 för att känna kontroll, utan han har lätt att "pula" och trycka där han behövs för att hålla undan djur när jag ska fram på ströbäddarna. Och han är något så ovanligt som en hund som inte skiter i lammen och lämnar dem bakom sig. (Eller mer korrekt uttryckt så är han superfascinerad av dem.) Snart har vi tränat bort hela hans ovana att retirera när han går på motstånd, och han verkar själv känna att det är rätt läckert att kunna påverka med sitt eye.
Ser trevligt ut. Här har det inte hänt något än, men det har börjat fyllas i ljuver, så långt borta är det inte.
SvaraRaderaHar börjat valla med Doff inne i fårhuset och några lågdräcktiga finulls tackor.
Har har gått jätte bra och mycket lugn och harmonisk. Inga skador eller hopp över grindar=)
Blir ju inte så mycket springande, men man märker verkligen att han mår bra av att använda huvudet lite.
Mvh Claes & Doff
Utmärkt! Det är i små utrymmen som man grundlägger lugn och harmoni. Jag har en grupp obetäckta ungtackor som jag också ska börja gå lite på inomhus, för nu börjar vintern ta på hundarnas psyke. Och dessutom blir ungtackorna invallade tills de ska upp på en transport och köras ut på bete om några månader.
SvaraRaderaLena