Jag tappar nästan sugen

Har fått ehrlichia-besked på Seth idag, eller anaplasmos som numera denna vidriga fästingburna sjukdom heter. Ska jag ge upp det här med hundar och satsa på guldfiskar istället? Hur många talangfulla hundar ska jag behöva sortera ut??? Ned som inte hade någon höft alls på ena sidan, Doff som blev ormbiten och fick hjärtproblem, och nu Seth som drabbats av denna skit

För bara två månader sedan hade Seth och jag världens flyt i träning och tävling, allt kändes lätt och vi var ett huvud och en kropp i vallningen, jag kände hur han redan förberett sig för kommandona innan han fick dem och de ledde alltid till precis den inverkan på fåren som jag ville, och jag levde med känslan "det är ju inte svårare att vinna än att gå ut och tävla".

Men sedan början av juli har han varit tveksam och seg, tagit fel på kommandon, vänt sig om för att titta efter hjälper, blivit allt tajtare i utgångarna trots att han är en naturlig "outrunner" som aldrig behövt tränas på att hämta djur..

Tyvärr sammanföll problemen med att jag flyttade upp honom i IK2, vilket försenade insikten att han var sjuk. Det var för lätt att tävla IK1 med honom men när han plötsligt inte funkade i IK2, så var det lika lätt att förklara det med att han behövde vänja sig vid dubbla avstånd och mindre förarhjälp. Hemma i jobb och träning har han ändå funkat fram till i förra veckan när han plötsligt inte ville jobba i träningen utan bara la sig och passade eller försvann i för stora bågar - då insåg jag med ett klubbslag i huvudet: stackars hund, han har ont eller mår inte bra!!! Jag ringde till min veterinärklinik i fredags och sa "jag vill inte ha någon tid, jag kommer nu meddetsamma", och så blev det. Stor allmän hälsoundersökning där vi även hittade svullna tonsiller vilket också behöver en omgång antibiotika, och så idag kom anaplasmabeskedet.

Övning i positivt tänkande: Bra var att den allmänna blodscreeningen inte visade lever- eller njurpåverkan, och heller ingen anemi vilket är rätt vanligt vid anaplasmos. Anaplasmabakterien (alltså den som tidigare kallades ehrlichia) letar sig in i vissa typer av vita blodkroppar där den "äter" och förökar sig. Detta går i cykler och det är därför hundar med anaplasmadiagnos är sjuka i skov, men man vet inte exakt hur och varför bakterien producerar alla de ospecifika subkliniska symptom som hör till sjukdomsbilden. De muskel- och ledsmärtor som drabbade djur visar beror på att bakterien i ett senare skede av sjukdomen också periodvis kan vandra ut ur blodomloppet och vara aktiv i muskler.

Nu går Seth på en kur med bredspektrumantibiotika. Själv måste jag inleda en mental träningskur. Än så länge tänker jag bara en massa ostrukturerade saker, och så har jag ringt till Anna G och Eva E som har hund på samma sätt som jag och kan förstå mitt sätt att tänka. Troligen ringde jag till dem mest för att jag behövde hjälp att tycka synd om mig, men båda två sa faktiskt en massa kloka saker som jag får göra något av under resans gång. Jag vill inte hamna i en tröstlös resa under flera år där man alltid ställer sitt hopp till nästa medicinkur. Precis som Eva sa så måste jag sätta upp kvalitetsmål och tidsplaner och hålla mig till dem, men vad det innebär i praktiken behöver lite tid.