7 veckor med Lucky - och några rader om olika hundtyper

Hej Lonnie, allt går super med Lucky och han är mycket nöjd med att vara vallhund!

Försökte ta några foton under kvällens träningspass med hundarna, men det går verkligen inget vidare att både hålla koll på fåren och kameran. Igår var det i alla fall 7 veckor sedan Lucky träffade får för första gången. Han har verkligen växt i mina ögon under tiden. Hämtar, driver, delar, vänder mellan flockar, tar villigt flanker ur balans...än så länge med hjälp av enbart tre kommandon - resten gör han enligt metoden "rätt val". Stark och trygg, modig, målinriktad, hög energinivå och kan tränas till precis vad som helst tror jag. Fortfarande lite för tänd för att kunna vara helt balanserad, men eftergivenheten tar sig dag för dag-;).

I mitt första inlägg om Lucky för någon månad sedan skrev jag att han var en flankerande hundtyp. Sedan dess har flera träningsvänner sett honom och sagt ungefär "du sa ju att han var flankerande men han driver ju jättebra".

Det är klart att han driver bra eftersom han är en riktigt bra hund - och för att jag lärt honom det och för att han är öppen för allt jag vill. Men likväl är han en flankerande hundtyp. Med "typ" menar jag det arbetssätt som hunden själv väljer och har närmast till hands för att skaffa sig kontroll på djuren. Hur lätt och bra den lär sig att behärska andra arbetssätt beror bara på hur stark och öppen för träning den är.

Många tror att en hund som har en balanserad och tekniskt god drivningsteknik är en drivande hundtyp. Men nej, den kan vara hur stor mespropp som helst utan någon äkta vilja att verkligen driva djur. Samtidigt har beskrivningen "flankerande" ofta kommit att betyda "ovillig att flytta djur". Och givetvis kan även en flankerande hundtyp vara en stor mespropp som inte vill något annat än att använda sina flanker för att passa och stoppa, men den kan lika väl vara full av dådkraft. De flesta vallhundar är varken drivande eller flankerande speciellt utpräglat, och jag lutar allt mer åt att det är andra egenskaper än arbetssättet som avgör hur långt en hund kan tränas.

Observera också på den undre bilden hur eländigt invaderade vi är av vildsvinen  - största hotet mot jordbruk och djurhållning här nere i södra Sveriges skogsbygder.

Och kursen i X-län blev bra trots det dåliga vädret jag ojade mig om i förra inlägget. Snöglopp på fredagen och regn en gång i timmen hela lördagen - men vad gör det när det finns 7 taggade och duktiga kursdeltagare med riktigt fina och talangfulla hundar. Vi var ute och tränade till sju på lördagen i alla fall, och på söndagen lyste en nådig sol från klarblå himmel. Att få lite koll på vad det finns för hundar i andra delar av landet är en riktigt intressant bonus man får av att åka runt och hålla kurser på olika håll. Alla trevliga människor man får lära känna en annan!