Dragkänslighet igen - och vilken är belöningen?

Älskade Zack i en helt annan situation än den som inlägget handlar om, men det är en typisk Zack-pose, dvs koll inåt istället för utåt. Foto Fanny Gott

Med tanke på inlägget 2 maj om dragkänslighet så kommer här en komplettering. Det inlägget fokuserade ju främst på vad man gör med hundar som blir för vida och släpper kontakten med djuren när de känner av ett drag. Men de kan ju också bli för tajta, som min Zack.Det är betydligt enklare att göra något åt än med hundar som blir för vida, men Zacks bakgrund med många ägare som uppenbarligen tränat honom med press och lydnad istället för med "rätt val" som jag vill göra, har fått mig att ligga lågt och invänta att rätt nivå i vår kommunikation skulle infinna sig.

Efter tävlingarna i Agunnaryd i april bestämde jag mig i alla fall för att det var dags. Han var hur välbalanserad och öppen som helst i hela triangeln men sabbade sin prischans genom att inte utnyttja hela utrymmet i hämtet - inte så att djuren stack men fel tanke hos hunden ger fel tanke hos fåren och sedan dålig start i framdrivningen. Visst, det var drag tillbaka till djurhanteringen och fältet buktade in om man skickade höger, men det fanns gott om utrymme som öppnade sig efter inbuktningen. Men Zack använde inte det utrymmet utan behöll den snäva bågen som fältet gav innan det öppnade upp, typiskt för att snabbt komma i kontakt med djuren då han kände draget bakåt tillbaka till hanteringsfållan. Allt skulle emellertid gått utmärkt om han valt att öppna upp. På min omdirigering med nytt höger svarade han med kanske 20 meter vidare båge, men det räckte inte, och största felet var inte det fysiska avståndet utan inne i huvudet på honom. Problemet var väldigt uppenbart den här gången men inte unikt - i stora utgångar har han alltid haft ojämn kvalitet.

När jag nu bestämde mig för att en gång för alla möblera om inne i huvudet på honom när det gäller utgångar
så arrangerade jag en dragsituation på ett fält med ett stort antal åkerholmar, en körväg för traktor, drag hem mot fårhuset samt flera andra störningar. Fåren ställdes ut invid en åkerholme där utrymmet till nästa åkerholme är max 50 meter - typiskt läge som suger in Zack. Däremot öppnar sig en stor öppen yta nedanför de båda holmarna som han kunde använda för att öppna upp, vidga utgången och sedan kunna göra ett snyggt upptag med mycket bra djup.

Därifrån jag skickade honom kunde han gå ut stort och ha rundat både traktorväg och ett flertal andra holmar och landat med bra djup bakom djuren - men då hade han ju undvikit problemet, så det fick han inte. Olycklig och låg när jag förbjöd honom denna "lösning" på problemet. Men han lyckades ändå inte själv se den lösning som den stora tomma ytan nedanför  fåren erbjöd. Alltså nästan kröp han första halvan av utgången för att han tyckte det var obehagligt att gå ut så tajt och för att han inte förstod mig, men sedan när han väl var i höjd med fåren så satte han ändå fart och kom in tajt bakom dem. Många gånger höll vi på, han var spänd och såg inte lösningen utan blev lägre och lägre och tajtare och tajtare, så det slutade med att jag ett antal gånger hjälpte honom att plocka ner sträckan i små etapper tills det plötsligt lossnade och han såg kartan med helt nya ögon: Wow så lättad han blev! Och wow - hans framdrivningar har alltid varit bra, men som bieffekt av denna övning har de blivit ännu bättre.

Sedan checkade jag av honom under de närmaste dagarna på andra ställen här hemma och han var överdrivet öppen och djup i alla utgångar, men ingenstans är det tillräckligt långa avstånd för att man ska kunna få kvitto på att detaljerna funkar på långt håll och främmande fält.. Veckan därpå var det i alla fall dags att hålla kurs i Fjugesta igen, så då blev det träningstillfälle på två fält som innehöll gott om utmaningar i form av kullar, lövdungar etc - och JA han hade fattat vad läxan handlade om!!!

Och varför har jag då inte gjort det här tidigare? Det är ju faktiskt ett drygt år sedan Zack kom hit!

Det handlar om att hunden måste ha en belöning. Man kan bara få en hund att lära sig saker som den ser en egennytta med. Till skillnad från annan träning med hund där vi motiverar den med godis, kamp och föremål för att få den att göra det vi vill, så är belöningen i min träning att hunden får jobba på djuren när den väljer rätt sätt och attityd. Så det här med att vara öppen i huvudet runt djuren och att vara ren i avståndet ända till kl 12 har vi jobbat mycket med under året, och på nära håll och i kontrollerad cirkelträning  finns inga tveksamheter - där är han rätt i huvudet och förstår belöningen.

Att gå ut tajt är för en kontrollstyrd hund som gärna vill driva en belöning - den kommer snabbare fram till fåren, dvs belöningen, än om den går ut stort. I det träningspass jag beskrev ovan var jag ju tvungen att ta bort den belöningen - han fick inte göra ett upptag och komma fram mot djuren eftersom han inte kom dit på rätt sätt. Vid flera avgörande träningspass jag haft med Zack under året jag haft honom har jag fått aha-upplevelser kring vad alla hans tidigare ägare gjort för att få honom att hålla ut från djuren - de har jobbat på att tillfredsställa sitt eget kontrollbehov istället för hundens - alltså har de inte ö h t kommunicerat belöningen (fåren alltså) med honom. Sådan negativ belöning som att föraren hotar eller kommenderar har hunden lätt att ta utan att egentligen förstå eller ändra sig eftersom fåren är en så mycket större positiv belöning.

Nu när jag bestämde mig för att Zack var mogen att lita tillräckligt på mig för att ta pressen och göra en utgång med rätt tanke i huvudet på lite längre avstånd, så var jag mer än lovligt dum. En hund med Zacks bakgrund kan inte på långt håll uppleva så stor belöning i att föraren inte blir vred att den väljer att försöka förstå vad man vill, utan den stänger igen och söker belöning på säkrare sätt, dvs i fåren.


Till slut fattade jag ju i alla fall att jag var tvungen att följa med i Zacks felaktiga rörelse, bryta ner den i småbitar, förklara och belöna bit för bit tills han kunde sortera bort min ilska och istället ägna sig åt att förstå. Och vad har jag fått som tack förutom att han nu gör rätt? Jo en hund som tagit ett stort kvalitativt steg till på vägen mot fullständig tillit och eftergivenhet. Så mycket som hänt de senaste veckorna med Zack är bara urhäftig belöning - för mig.