Rastgården är långsmal och det är drag neråt mot kameran, för där är porten in till de här fårens avdelning. Zack får, precis som de flesta hundar, viss "kontrollstress" när han får kommando att sluta driva bort från draget och flanka för att vända tackorna mot draget. Därför vill han göra vägen till andra sidan fåren så kort och snabb som möjligt - helt fel angreppssätt med andra ord.
Han har naturligt snabba flanker, och när han kom till mig som tvååring var flankerna dessutom tajta och heta. Han hade inte fått lära sig att hantera den här kontrollstressen på ett ändamålsenligt sätt, utan vid lite press gav han sig istället iväg ut på avstånd där han inte längre hade kontakt med fåren. När en hund är tränad att släppa kontakten med djuren istället för att bete sig så att den inte skrämmer, så brukar det bästa vara att flytta in i ett så litet utrymme och träna att hunden inte kan försvinna för långt bort, t ex en 25:a, loge eller rastgård. Då blir det också väldigt uppenbart - både för föraren och för hunden - när hunden har rätt sätt.
För alla praktiska ändamål har Zack inga dåliga flankingbeteenden längre, men det finns en rest kvar av flankingstress i vissa lägen, t ex i draglägen eller om han driver rakt bort och är långt från mig. Precis som alla duktiga musiker repeterar skalor upp och ner i alla tonarter tills de bara sitter, så tycker jag att det är givande att ibland repetera och finputsa på grundrörelser i vallningen just tills de bara sitter utan påminnelse - också ute på ett stort fält borta med främmande får och i betydligt högre tempo.
På den här filmsnutten som är från början av ett träningspass behöver jag påminna Zack några gånger om att han har flera meter till godo av utrymmet när han ska flanka för att vända djuren mot draget. Jag har som mönster i all träning att jag gör hunden uppmärksam med namnet, men i övrigt är han tränad så länge att han är lika trygg med visselsignaler som med röstkommunikation. Men när jag ska lära en unghund att bli bekväm med drag håller jag bara igång kontakten med diverse skitsnack i olika tonlägen - och inte minst viktigt: lägger den och flyttar mig själv så att jag blir ett stöd när jag vet att hunden närmar sig en "hot spot". Det stödet byter jag så sakta ut mot namnkontakten i takt med att unghunden blir säkrare. Ju färre gånger hunden bryter ihop och gör något dumt, desto snabbare lär den sig och desto snabbare kommer den att uppskatta mig som verksamhetsledare.
Är jag petig mot Zack? Nej, meningen är inte att bråka. Men jag tycker faktiskt att jag ofta får bevis för att det går att göra hundarna "medvetna" (missförstå mig rätt) om vad de gör. I just det här fallet med de tajta innerflankerna, att han lär sig känna skillnad mellan när han är nästan "ren" i huvudet och helt "ren" - "helt ren" ger belöning i form av att han får fortsätta jobba utan korrigering, bästa belöning en vallande Border Collie kan få.
Zack gillar inte kameror så han blir lite osäker och ovillig att gå några gånger av att jag inte är med honom mentalt utan bryr mig om den klickande och surrande saken, men det syns ändå rätt bra vad det handlar om. Bildkvaliteten blir mycket sämre om du klickar på helskärmsläge, men det blir mycket lättare att se textrutorna.
Och sådan skillnad det är på olika hundar! På den här lilla filmsnutten är det Mae som blir utsatt för samma övning som Zack. Men för henne blir övningen inte träning för hon har absolut inga spänningar av att känna drag, och hon får djuren lugna av att hon inte känner något behov av att stoppa dem samtidigt som hon går in bakom dem för att driva mot draget.
Innan hon vänder djuren ner mot kameran och draget kan man se hur hon stannar till ett halvt ögonblick framför djuren innan hon går runt. Eftersom filmen är tagen bakifrån så syns inte vad det är hon gör då, men det är en mycket egen grej: hon trycker till lite med eye:et och säger till fåren att de inte ska rusa - sedan går hon helt kallt runt och fortsätter driva åt andra hållet utan dramatik.
Och tänker hon börja löpa snart då? Det är fler än jag som undrar. Zack gör en koll åt oss varje morgon, så jag litar på att han säger till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar