En helg på Gotland

Tre timmar färja Visby-Oskarshamn väntar efter en fin tävlingshelg och det är gott om tid att öppna datorn en stund. Mest kommer det här inlägget att handla om Zack eftersom det är väldigt länge sedan jag skrev om honom. Ibland tittar jag tillbaka i bloggen och den är faktiskt lite av en träningsdagbok, eller åtminstone statusuppdatering, för alla hundar som är hos mig längre eller kortare tid. Fast just Zack är för alltid oavsett vad som händer utom döden.

Men först några rader om en bra helg med nya och gamla vallhundsvänner och bra tävlingar. Fåren var hundvana men ändå känsliga Gotlandstackor. Särskilt på lördagen var det verkligen så att överarbetande från hundarna resulterade i stora slag och avvikelser från linjen. Och innan de vant sig vid tävlingssituationen var tackorna svåra att läsa av i delningen och överraskningar kunde inträffa.Fina får i god kondition och hull bidrar också alltid till en bra tävling.

Dee-Dee

Bland gamla släktingar och vänner träffade vi bland andra Eva Mårtensson och Glen-barnbarnet Dee-Dee. Ränderna går liksom inte ur - kolla den vita glipan som går upp från ljumsken och längs knäet. Och med det här utseendet verkar också alltid följa vissa karaktäristika: gångarten, drivviljan och trycket under tassarna. På söndagen slog Eva och Dee-Dee till med 87 p och en femteplats.

Här är båda Glen-barnbarnen.Zack t v och Dee-Dee t h.

Och åker man till Gotland så träffar man ju alltid Eva Eriksson och Timo som är son till Ty Nant Doff och så väldigt lik sin pappa. Eva har jobbat så klokt med honom att det nu inte syns något av den "bygga förväntningar-stress" som finns i paketet och nu ser allt som han och Eva gör superenkelt ut. Nu får de faktiskt utnyttja sina poäng och starta i SM-kvalet nästa år!

Bland nya släktingar träffade vi Carina Olsson och Bets kullsyster For The Win Dice som var med och fick miljöträning precis som Bet. Det var snabbt konstaterat av både Carina och mig att Dice trots det otroligt sockersöta utseendet är en betydligt kaxigare typ än Bet. I vallningen verkar Dice visa samma talangfulla förmåga som Bet och utför riktigt avancerade arbetsuppgifter som hon skaffar sig själv när det blir tillfälle ibland. Men Carina har inte heller påbörjat någon egentlig träning ännu utan känner precis som jag gör med Bet att det inte är riktigt dags ännu. Men till vintern ska vi försöka få till en träningsträff med systrarna. 

Det var inte så lätt att få Bet att posera tillsammans med syster Dicemen vi gjorde i a f ett försök.

Både Bet och Bop var med på resan, mest för att ingen därhemma hade tid att passa dem, men miljöträningen har varit nyttig. Efter hamnar, färjor, märkliga rastplatser, fula hundar, konstiga människor, vespor, truckar och boende på vandrarhem har de slutat att larma och betraktar det mesta utan upphetsning eller rädsla. De är ganska roligt olika; Bet ligger lite lågt och kollar in min status, Bop försöker se farlig ut och hoppar morrande framåt för att skrämma sådant som ser skumt ut. Efter den här utflykten kan han också gå i koppel - en träning jag har slarvat med men som nu var akut.

Mae startade också på tävlingen,otränad efter valpningen och mer än ett år sedan hon beträdde en tävlingsbana senast och det gick verkligen inte bra. Tyvärr vill hon alltid söka igenom allt tillgängligt utrymme innanför ett staket och här fanns gott om plats för sådana utflykter och hon försvann båda dagarna ut i en gles tallskog som omgärdade den öppna delen av tävlingsfältet. Mina försök att hjälpa henne med inkommandot var helt verkningslösa vilket faktiskt funkar rätt schysst hemma. Hon borde kunna ta in att en tävlingsbana är en tävlingsbana och att där bara finns djur mitt på fältet men hon är rätt egensinnig till karaktären så det sitter nog långt inne... Det är iaf inte kul att stå vid posten i 4-5 minuter och vänta på att hon ska dyka upp i fjärran några hundra meter bakom djuren. Hon är en klok,tillgiven och behändig liten arbetshund, men någon tävlingshund blir hon nog aldrig;-). Tre år har hon hunnit bli nu.

Som vanligt blev inlägget för långt så det med Zack som var det jag egentligen tänkte skriva om får vänta till imorgon eller så.