Ett drivningstips till

Det här är en nyttig övning, dvs att driva längs med staket. Och övningen och svårighetsgraden kan varieras i det oändliga både genom hur man själv placerar sig och genom att skapa drag (t ex med andra djur på träningsfältet, eller drag från stallbyggnader).

Slutmålet är att hunden har uppfattat att det är staketet som är "linjen" och själv jobbar på att flytta djuren längs den. Det krävs en hel del övning. Hundar som är lite lata eller veka eller som av annat skäl helst jobbar mot föraren vill gärna dra sig in mellan djuren och staketet för att plocka ut dem mot föraren. Hundar som har mycket kontrollbehov eller eye koncentrerar sig ofta hellre på djurens huvud och går upp för högt på flanken så att djuren stannar och trycker mot staketet. Som regel krävs att hunden hittar ett balansläge strax bakom fåren och en bit innanför dem för att flytta dem utan att de lämnar staketet. I början hjälper jag hunden med lite kommandon tills jag märker att den har förstått att staketet är linjen. Därefter försöker jag lägga över ansvaret på hunden genom att bara signalera nöjd/missnöjd. Så småningom börjar den hitta balansen själv.

I början brukar jag placera mig snett bakom hunden eller vid sidan om den. Tycker att det är bästa positionen för att förhindra impulser hos hunden att plocka ut djuren på fältet, och därmed så förstår de snabbare vad uppgiften går ut på. På bilden är jag placerad med kameran snett framför djuren in på fältet, och Zack har börjat förstå att han inte ska dra sig in mot staketet för att plocka ut dem mot mig, utan ligger rätt välbalanserad på flanken mot fältet för att fortsätta driva dem längs staketet och förbi min position. Men han har mycket kvar av dessa staketövningar innan han är säker...

Drivningsclinic 4

Det värsta med att åka bort, det är att man kommer så långt efter. Och dessutom kom våren med en färfärande hastighet och har ställt krav på både insatser i vårbruket, men allra mest för min del den årliga genomgången av alla stängsel som behöver resas upp efter vintern samt slyröjas. Inte så stor ork och tid att sätta sig och skriva när kvällen faller på, men jag tänkte försöka komma vidare med serien om drivningsträning. Det blir några tips på övningar veckorna framöver.

I de tidigare avsnitten har jag berättat om vad jag tycker är förutsättningar i grundträningen för att man ska kunna lyckas med drivningen: nämligen 1) lugna flanker som hunden kan ta utan att rusa för att komma till kl 12-position. och 2) balans i förhållande till fåren och färdriktningen (tempo-avstånd-position). Det betyder bl a att man har fått flyt i cirkelträningen och oberoende av sin egen position kan få hunden att förflytta sig villigt åt båda hållen och att den kan passera kl 12 utan att gå in mot fåren, samt att den har ett positivt "ligg" i alla lägen.


Själva drivningsövningarna börjar jag alltid från cirkeln (som här på bilden - jag själv är det vita huvudet med grön tröja). Jag lägger hunden kl 3 eller kl 9 och vänder mig själv åt samma håll som hunden när den lagt sig. Sedan "drar" jag hunden mentalt lite mot mig genom att klappa mig på benet, och när den börjar uppmärksamma det (istället för att "tänka" åt andra hållet för att komma till förarbalans) så smackar jag upp den lite försiktigt på samma sätt som när jag lärde den att resa sig försiktigt och gå mot djuren i förarbalans. Som regel lägger jag hunden så fort den fått djuren att röra sig eftersom jag inte vill att den ska börja "tänka" att den ska upp och stoppa eller balansera mot mig. En hund som är vek och osäker vill jag inte heller belasta mentalt för länge, utan vill ge den snabb respons så att den tycker att det var lätt att göra mig till viljes.


Jag avslutar alltid den här övningen (som på bilden ovan) genom att lägga hunden och sedan skicka den "bakvägen" (alltså från förarbalansen), t ex till kl 9 där jag kan stanna den igen och göra om övningen från andra hållet. När hunden börjar bli säker på övningen kan man t ex stoppa den kl 2, och har den då begripit vad övningen går ut på så driver den stensäkert djuren rakt mot kl 8 (istället för att glida upp mot kl 12 och ta dem till mig vid kl 6).

Sedan bygger jag vidare på detta och låter drivningen bli fler och fler steg, fler och fler meter innan jag bryter - men jag är noga med att bryta innan hunden börjat "tänka fel". Det jag själv fokuserar på är inte att det ska gå allt längre sträckor innan jag måste stoppa hunden. Mitt fokus är helt inriktat på att hunden hela tiden jobbar på att trycka på djuren i nosens riktning. Den får inte bara följa efter, den får inte stöta iväg djuren, den får inte glida.

Rätt fort börjar hunden tycka att det är läckert att känna sin inverkan på fåren och den totala kontroll den får på deras rörelse. Och då är det bara att fortsätta med en massa olika övningar som som är sådana att det blir väldigt tydligt för hunden att den ska balansera djuren bortåt.

Nästa övning kommer nån annan kväll när jag har ork över.

Ajöss på några dagar

Imorgon bär det av till Lissabon, tänker mig sol, god mat, vila, en halvdag på hästryggen utmed Atlanten... Rasmus sköter gården och hundarna får sitta på pensionat och fundera lite.

Här är några bilder från igår eftermiddag på två elever som gör mig glad.


Frank o Simba gör verkligen framsteg. Kolla så fokuserat Simba sätter ner tassarna, och svansen helt rätt. Akta er för det ekipaget när de tränat ett tag till!


Visst kan man se att Simba är bror till Seth!


Här är Jenny och Jeff (sonson till Glen om någon inte ser det själv). Bara tredje lektionen och Jeff har verkligen lugnat ner sig och fått till fin koncentration samtidigt som han kan lyssna på Jenny nu. Ett stort steg framåt för denna man som vill så mycket - Jenny är lugn och fin med honom och vi hjälper Jeff genom att göra verkligheten lite enklare och plocka ner allting i småbitar. Han kommer att bli en helcool drivare när pusselbitarna faller på plats såsmåningom.


Och TACK Frank o Linda för att ni stannade kvar och hjälpte mig att flytta runt lite får mellan boxarna. På bilden Frank med två små finullslamm, det ena läckert chokladbrunt.

Ett bra "ligg"

Gadd II som unghund - kanske lite väl mycket "på", men han ligger med positiv förväntan och fokusering på djuren.

Kolla Anjas kommentar om problem med ligg-kommandot under förra inlägget. Jag har funderat mycket över det under åren med elever, så jag väljer att skriva ett nytt inlägg om det istället för att kommentera.

Det går inte tillräckligt att värdesätta ett bra och positivt "ligg" hos hunden. Om hunden har lärt in ett negativt ligg som den blir stressad av eller om den inte lyder ligg-kommandot, så förlorar man all möjlighet att förklara för hunden vad man vill att den ska göra, och alla korrigeringar misslyckas eftersom situationerna hela tiden försvinner medan man bråkar med hunden om att den ska lägga sig.

Själv utgår jag från tanken att ligg-kommandot blir positivt om hunden 1) märker att det bidrar till att öka kontrollen på djuren, och 2) inte betyder "sluta valla". Alltså vill jag att ligg-kommandot ska vara ett meningsfullt vallningskommando och jobbar konsekvent efter den tanken redan från början. "Ligg" ska betyda: lägg dig, fokusera och lyssna för nu får du snart en ny anvisning av mig om vad vi ska göra med fåren.

Men många som kommer för att ta lektioner har under lång tid använt ligg-kommandot just för att säga åt hunden att inte valla. Typexemplet: hunden är ivrig att komma in i träningshagen och ofta hinner den få tre-fem ligg-kommandon på vägen in av husse eller matte. Alla dessa gånger betyder det inte "lägg dig ner och fokusera på djuren, fortsättning följer", utan istället "jag är så himla frustrerad på att du går ur händerna på mig", dvs "ligg" blir ett "sluta valla-kommando". Nästa tillfälle när "ligg" används som "sluta valla" är när träningen börjat och hunden går för fort eller för tajt eller nåt annat vi blir stressade av (vi stackars människor har också rätt stort kontrollbehov...) - ligg (eller lay down) blir då ett ord som bara ramlar ur munnen på oss. Men i det läget har hunden ingen koll på djuren och kan verkligen inte ta ett "ligg" på rätt sätt. Troligen lyder den inte alls, och gör den det så fattar den absolut inget mer än att den ska sluta valla. Följaktligen har jag också tränat mig själv på att inte ropa "ligg" åt en hund som går ur händerna för mig - jag blir istället rejält förbannad, vilket hunden för det mesta förstår och tar mycket bättre än ett upprört "ligg".

Alla hundar får ju tränas olika, men jag försöker genomföra den första träningstiden så att jag bara lägger hunden när den är lugn och har kontroll. De flesta hundar har då väldigt lätt att intuitivt lyda och lägga sig. I takt med att hunden blir säkrare på hur den ska bära sig åt med djuren kan jag öka svårighetsgraden på de situationer där hunden får ett liggkommando. Men det gäller ju att man själv är säker på att man har fåren under kontroll så att man verkligen får rätt. Om fåren sticker för att vi har lagt hunden - ja då ska vi inte räkna med att hunden kan vara trygg i kommandona.

Senare i träningen kan jag använda ett hårt och skarpt "ligg" för att tala om för en hund att jag vill korrigera den, och att den ska "tänka till". Men som arbetskommando ska "ligg" kunna användas lugnt och vänligt.

Och så försöker jag tänka på att ligg-kommandot för det allra mesta bara är en hjälp, alltså inget självändamål. Det är ganska sällan vi har nytta av en hund som ligger still, så i träningen finns "ligget" för det mesta för att rikta om och fokusera hunden. I takt med att den kan arbeta med mer flytande rörelser så gör jag hjälperna allt mindre; ligget blir bara en halvhalt, det skarpa nejet blir bara en harkling, hela armen blir bara en vink med handflatan.

Hur väl man lyckas få ett harmoniskt ligg hos hunden har givetvis, precis som allt annat i träningen, att göra med vad hunden är begåvad med naturligt. En del hundar har låg djurkänsla, svårt att hitta balansen eller svårt att samarbeta. Men desto viktigare att då inte inte förvärra utgångsläget genom att träna in ett negativt "ligg".