torsdag 30 juni 2011

Det blir nog bättre


Här har Zack sjunkit ner på grusgången framför köksdörren - hans favvoplats är uppe på kökstrappan, där kan han ligga och vänta på mig hur länge som helst, men just nu orkade han inte ända dit. Vi har just kommit hem efter några timmar hos veterinären där de skurit ut en sten som kapslat in sig i en av de två främre trampdynorna på högertassen. Den röda "bollen" är förbandet runt tassen.

Ända sedan Zack kom hit i mars så har jag blängt lite på hans gångart med frambenen och tyckt att han snubblat lite lätt och haft tendens till hälta. Ibland har det synts och ibland inte, och mest på hårt underlag. Jag har tryckt och klämt och sträckt ut många många gånger för att försöka hitta något, men ingen värme, ingen svullnad och ingen reaktion på provokation. T o m bad jag veterinären vid besiktningen när vi tävlade första gången 16 juni att försöka provocera fram smärta i höger bog eller ben, men han lyckades inte heller. Inbillning och övertolkning har jag sagt till mig själv och försökt släppa tanken att något var fel.

Men när vi cyklade till sjön häromdagen så var det helt uppenbart att Zack hade ont och att det onda satt i tassen! Fram med förstoringsglas och stark lampa, och Maja med sina unga ögon kunde rätt snart hitta en hård "öppning" mitt på en trampdyna, och vi kunde också se att stora trampdynan var väldigt hårt sliten på ena sidan - givetvis för att han satt ner tassen på fel sätt för att inte stöta i den främre trampdynan.

På veterinärkliniken fick han en stark sedering och sedan kunde de gräva fram en inkapslad sten ur trampdynan. Så glad jag blev! Och jag skulle ha litat på min intuition mycket tidigare när jag kände att något var fel, men det är alltid lätt att säga med facit i hand.

Och visst orkade Zack lyfta lite på huvudet efter en stund i skuggan på grusgången. Och vad fick han se då? Jo Sapp som nöjd lagt beslag på kökstrappan som han aldrig får en chans att ligga på när Zack är i form. Och Sapp har som vanligt kletat ner sig med en fin grön koblaja - varje kväll slänger jag i honom från bryggan nere vid sjön så han blir ren, och varje morgon börjar han med att leta reda på någon väldoftande herrparfym att kleta in sig med.


3 kommentarer:

  1. Sällan har jag väl sett en så nöjd hund som Sapp är där på trappen. Ett helt oslagbart foto!

    Så skönt att ni ändå hittade orsaken till hältan. När sen smärtan är borta och såret läkt kommer du att ha en helt ny Zack att träna med.
    Karin

    SvaraRadera
  2. Oj då att stenar kan kapsla in sig så... :o Skönt att du hittade felet!

    SvaraRadera
  3. Zack glädjestudsar omkring på allehanda underlag, ser ut som att det är bara för att det går utan att det gör ont! Jätteskönt att se och att ha löst mysteriet.

    SvaraRadera