Igår åkte vi till IK2-tävlingarna i Andrarum och Seth skulle gå sin första IK2-bana. Jag har lätt för att bryta när jag blir missnöjd, men nu hade jag bestämt att vi skulle gå runt till varje pris.
Banan var mycket spännande och bra men inte den lättaste för en hund utan erfarenhet av stora banor. Den bestod av tre kullar varav två var rätt branta. Man stod på den mittersta kullen och skickade hunden att hämta på ena kullen och sedan göra drivningen uppför den andra kullen, och sedan slutade triangeln nere i dalen där man gjorde delningen och fållan. Som förare hade man jättebra utsikt över hund och får från den kulle där man skickade, men för hunden var det rätt krävande terräng där fåren dessutom hade sina upptrampade stigar som de drogs mot. Rent tekniskt tillkom sedan flera svårigheter: den första var sned framdrivning, den andra var att fåren inte skulle ända fram och vändas runt föraren utan vid en stolpe halvvägs efter framdrivningsgrinden, den tredje var att fåren skulle drivas utanför förbi crossgrinden o sedan genom den från baksidan. Därtill vräkte en obarmhärtig sol rakt ner på både hundar och får - fåren blev rätt tröga och krävde att hunden både tryckte på och höll ihop dem, och de flesta hundar var helt slut när de var framme vid delning och fålla.
Det första svåra valet med en ung hund var om man skulle skicka höger eller vänster. Höger innebar att hunden kom ut på andra sidan en damm som den behövde runda för att komma upp bakom djuren - där fanns mycket som kunde hända, lätt att springa bort sig eller t ex ett beslut att ta en simtur till fåren. Utgång åt vänster erbjöd mycket utrymme med stor risk att hunden skulle springa bort sig och ner på andra sidan kullen, särskilt för lite vida hundar. Jag bestämde mig för att jag skulle ha lättare att ge Seth begripliga stödkommandon för "in" eller "ut" om jag skickade vänster. Det jag inte hade räknat med var att han nere i dalen skulle drabbas av medvetenhet om att det var där de förbrukade djuren gick ut och att det skulle gå att få med sig dem också om vänsterutgången sträcktes ut bakåt några hundra meter. Jag vet inte om jag tänkte fort eller långsamt, men jag insåg att vi var väldigt nära att behöva åka hem utan att få gå banan. Ett kraftigt "SETH!!!" fick i alla fall stopp på honom, och på ett "lie down" vände han om och la sig in mot banan mot den kulle där fåren ställdes ut. Jag tryckte honom med tystnad medan jag räknade till fem och gav honom sedan ett kort framåt följt av ett stort vänster - och han tog det som avsett, jippi dagen räddad! Men det blev en utgång med rätt många anvisningar till innan han slutligen hittade djuren. Och då är han helcool som vanligt och slår ut i en stor båge och gör ett jättebra upptag helt opåverkad av allt strul som tagit honom dit. Det är hans verkliga tillgång, att han blir lugn av djuren istället för upphetsad.
Nästa svårighet var den sneda framdrivningen. Han tog kommandona men han gjorde dem inte till "sina" utan jag fick vara på honom hela tiden om att ligga på vänsterflanken för att trycka djuren snett bortåt istället för rakt mot mig - men vi fixade framdrivningsgrinden, och alla övriga också för den delen. Därefter var det bara den "för tidiga" vändningen innan vi äntligen skulle vara ute på "driven". Det gick åt två kommandon extra innan han hade fattat att skulle vända fåren utan att först ta dem fram till mig. Vid det här laget började han vara rätt trött och varm och crossen som gick snett uppför kullen var tung för honom. Äntligen nere i dalen igen började han titta efter vatten i vassruggarna - delningen gick på första försöket men den var seg och han vände inte mot den flock jag ville. Hopsamling och rakt in i fållöppningen - men där var tiden ute innan alla fåren fått in rumporna och jag hunnit stänga grinden, så de poängen sket sig. Bara 56 poäng kvar av rundan, 14 förlorade på utgången...Men vi var runt!
På minussidan:
- inte öppen för oväntade kommandon i en svår situation
- det egna beslutet att hämta även de förbrukade fåren
På plussidan:
- cool, stabil och jämn
- hanterar djuren lika bra på en krävande stor bana som på de små där han tävlat fram till nu
Kanske blir det lite strul några gånger till men det känns som att han rätt snart kan börja gå även IK2 riktigt bra. Så nu ser vi fram mot nya starter i Jonstorp 20 och Maglarp 21 juli.
Nu kommenterar jag mig själv. Resultaten från Andrarum 9 juli har kommit upp på Vallreg och 56 poäng var inte så dåligt då snittet för tävlingen låg på 40. Seth klarade denna knepiga bana bäst med god marginal bland de hundar som IK2-debuterade den dagen (och då räknar jag med alla som hade max tre IK2-starter bakom sig). Nu tränar vi vidare!
SvaraRadera