Och hur går det för Zack?

Idag öser ett välbehövligt regn ner och jag passar på att röja i komposthögarna på skrivbordet och i datorn. Zack har dragit dagens vinstlott och får vara kontorshund vilket han trivs utmärkt med som synes.

Men utomhusdagar håller vi mest på och utvidgar hans erfarenheter. Det var mycket tydligt när han kom hit att han aldrig haft djur omkring sig på ett naturligt sätt utan bara som objekt i en träningshage. Han studsade upp och ner och trodde ständigt att det var dags för träning. Nu vet han att djuren bara finns där och att de är mina och att jag ibland vill att man ska göra något med dem samt att det kan vara väldigt olika saker. Han är nu helt lugn med detta och är väldigt noga med att inte släppa mig ur sikte med risk att missa något.

Han verkar inte heller ha varit tränad på större flockar och tröga djur, så det har det blivit en hel del av nu när det finns tackor med unga lamm som verkligen inte flockar sig och går bara för att det dyker upp en hund bakom dem. Lite chockartad upplevelse, men han har börjat fatta att det krävs handfast aktivitet för att få alla med sig i ett någorlunda tempo. En annan sak han haft lite svårt för med stora flockar är att jobba effektivt på de sista djuren utan att tappa kraft genom att försöka hålla koll på främre delen av flocken. För detta krävs en hel del mod och självtillit hos hunden. Men häromdagen var jag riktigt stolt över honom när jag satt i bilen och visslade medan han drev hela flocken framför oss på allmän väg förbi avtag och trädgårdar - inte en gång reagerade han på flankingkommandona med att springa upp för att stoppa utan drog bara ut i sidled så mycket att djuren inte vek av från vägen. Och inte blev han stressad av att en väg delvis fungerar som en luftsug på en fårflock som kan komma upp i riktigt skenande. Utan hjälp med stopp- och saktakommandon så låg han där han skulle med ett jämnt avstånd till fåren. Wow så häftigt av honom - så snabbt han utvecklats och blivit seriös. Älskade Zack helt enkelt!

Sedan är det det här med självförtroende. Det måste en arbetande hund ha, men det är nog heller ingen tidigare ägare som jobbat med. Så länge en hund springer snabbt, är intensiv och inte fullt i hand är ju saker lätta för den. Men när den börjar hantera djur och lyssna efter vad föraren vill så kommer det situationer när djuren testar att utmana hunden. Där behöver man gå in och göra den trygg i vad den kan och får göra så att den inte känner obehag och osäkerhet. Nu börjar han lära sig att hantera detta riktigt bra - och i mina ögon är det inte att gå på djuren på ett obehärskat sätt. En trygg hund står kvar och talar om att den respekterar djurets behov av avstånd men att den inte tänker flytta på sig. Innan svarade han antingen med att bli för upphetsad eller att vika undan för det hotande djuret.

Men nästa vecka är det dags för nya försök på IK1 i Jonstorp och Maglarp, så nu får vi nog lämna de stora flockarna och träna lite på några sprättiga "tävlingsfår". Det vore ju roligt om vi fick ihop poängen till Unghundscupen för nästa år ändras reglerna så på finaldagen 2012 är han för gammal för att få delta. Ingen stress och press om detta, men jag gillar att ha högt ställda mål så vi ger järnet så länge det känns roligt och Zack är med på noterna.