Idag har jag haft ledigt o varit i Andrarum hos Åsa o Bosse o tränat hämt och drivning med stora avstånd. Vi var på EM-fältet - ett paradis på jorden i de lite gråaktiga höstfärgerna, särskilt dammarna som nästan blir trollsjöar. Det var tillbaka hem för Zack, för här är han född, och i de här backarna sprang han som 9-veckorsvalp sa Åsa.
Zack på väg på dagens sjätte riktigt långa hämt. Han är outtröttlig och hade orkat träna en hel del till fastän han måste ha sprungit 5-7 km upp och ner för kullarna - fast jag tror inte han hade lärt sig mer för att han fått springa en halvmil till.
Upptaget är gjort, Lot håller koll och Åsa håller i min fickkamera.
Upptagen har Zack lätt att göra utan hjälp, men sen kan fotarbetet bli lite för intensivt när han bara har fem djur framför sig om han tycker att han behöver ut på flanken när framdrivningen startar. Tror mest det handlar om erfarenhet att valla så här få djur, det har han nästan bara gjort de få gånger vi varit och tävlat. Den stora flocken på fältet såg ut att vara ca 200 djur, och där var han perfekt utan behov av stödkommandon. Men här på bilden har han kommit iväg och fått grepp på djuren och linjen och sedan behöver han inte mycket hjälp för att komma med djuren rakt och i rätt tempo.
Här är Seth framme i upptaget. Jag skickade honom på två riktigt långa hämt förbi flera kullar och började nästan böla bägge gångerna. Han har fått kortison i ca en vecka nu och har fått tillbaka både hörsel och balanssinne, slår ut och vet vart han ska och var jag är, och tar minsta signal rätt. En otrolig upplevelse att få tillbaka sin hund - så länge det nu håller när medicineringen är över, men jag väljer att inte tänka så och är bara lycklig just nu. Känns lite surt att jag var tvungen att plocka bort hans start från Unghundscupen nu till helgen, men kortison är dopingklassat och jag tycker man ska vara ärlig med sådant. Men hade han gått på Unghundscupen som han gick idag hade han varit med i striden om en pallplats!
Här har Seth styrt upp och är på väg mot mig som står på kullen längst bort. Seth var osynlig några minuter av framdrivningen, men enligt Åsa hade han gått på i skaplig styrfart och hållit riktningen hela vägen nere i sänkorna med vass. När Zack gjorde samma hämt säkrade jag lite och sprang under Zacks utgång fram 150 meter till en annan kulle där jag kunde se honom under hela framdrivningen.
Zack på väg på dagens sjätte riktigt långa hämt. Han är outtröttlig och hade orkat träna en hel del till fastän han måste ha sprungit 5-7 km upp och ner för kullarna - fast jag tror inte han hade lärt sig mer för att han fått springa en halvmil till.
Upptaget är gjort, Lot håller koll och Åsa håller i min fickkamera.
Upptagen har Zack lätt att göra utan hjälp, men sen kan fotarbetet bli lite för intensivt när han bara har fem djur framför sig om han tycker att han behöver ut på flanken när framdrivningen startar. Tror mest det handlar om erfarenhet att valla så här få djur, det har han nästan bara gjort de få gånger vi varit och tävlat. Den stora flocken på fältet såg ut att vara ca 200 djur, och där var han perfekt utan behov av stödkommandon. Men här på bilden har han kommit iväg och fått grepp på djuren och linjen och sedan behöver han inte mycket hjälp för att komma med djuren rakt och i rätt tempo.
Här är Seth framme i upptaget. Jag skickade honom på två riktigt långa hämt förbi flera kullar och började nästan böla bägge gångerna. Han har fått kortison i ca en vecka nu och har fått tillbaka både hörsel och balanssinne, slår ut och vet vart han ska och var jag är, och tar minsta signal rätt. En otrolig upplevelse att få tillbaka sin hund - så länge det nu håller när medicineringen är över, men jag väljer att inte tänka så och är bara lycklig just nu. Känns lite surt att jag var tvungen att plocka bort hans start från Unghundscupen nu till helgen, men kortison är dopingklassat och jag tycker man ska vara ärlig med sådant. Men hade han gått på Unghundscupen som han gick idag hade han varit med i striden om en pallplats!
Här har Seth styrt upp och är på väg mot mig som står på kullen längst bort. Seth var osynlig några minuter av framdrivningen, men enligt Åsa hade han gått på i skaplig styrfart och hållit riktningen hela vägen nere i sänkorna med vass. När Zack gjorde samma hämt säkrade jag lite och sprang under Zacks utgång fram 150 meter till en annan kulle där jag kunde se honom under hela framdrivningen.
Vad härligt att läsa om Seths positiva vändning=), att han blivit bättre och kan prestera som den duktiga hund han är. Håller tummarna att det bara kan bli bättre nu.
SvaraRaderaHär är en till som håller tummarna för att det går åt rätt håll.
SvaraRadera