Ögontjänare - finns det?

Näsan över vattnet igen. Senaste två veckorna har varit jobb 7/24 känns det som.

Har i alla fall snurrat runt några funderingar kring ett uttalande jag råkade ut för i ett träningssammanhang nyligen, nämligen: "De här hundarna är ögontjänare, så bara är det!". Jag tyckte inte det var läge att ta upp den tråden då, och dessutom är jag lite som en BC med för mycket eye, dvs det tar lite för lång tid ibland innan jag är klar med förberedelserna och beredd till handling. Men nu har jag eyeat färdigt, och: Nej, hundarna är inte ögontjänare!

Att vara ögontjänare har ett uträknat uppsåt, men en hund har inte förmågan till tänkande i flera led (inga djur har det). Men om man som människa anklagar hunden för att vara en ohederlig ögontjänare så slipper man själv ta på sig ansvaret för att ha åstadkommit felinlärning. Och det är ju bekvämt, men kommer inte att leda till några framgångar i träningen.

En hund jobbar alltid på sin egennytta. Den lär sig ingenting med uträkningen att göra oss nöjda och glada. Den lär sig bara om den upplever fördelar med att försöka förstå vad vi vill och göra så.

Som exempel kan vi ta hundens felbeteende att tajta in mot djuren när den kommer längre från oss. Gör den det för att den är en ögontjänare som inte längre upplever vår press? Ja, så kan man ju säga, men det leder till helt fel inlärning både hos oss själva och hos hunden.

Jag tänker så här: I en vallhunds drift ligger ett starkt behov av att skaffa sig kontroll över en flock djur. Hela träningen måste vi lägga upp på ett sätt så att vi visar hunden att den får bättre kontroll över djuren om den gör som vi visar, dvs hunden upplever egennytta (driftstillfredsställelse)i att bete sig som vi säger åt den.

Varför gör den då inte det 100 meter bort från oss? Ja, det är inte för att lura oss, utan det är för att vi tränat hunden fel eller otillräckligt innan vi släpper iväg den 100 meter. Tänk om vi bara tränat den att förstå att den slipper press och hot om den håller ut från djuren? I så fall är egennyttan för hunden inte att hålla rätt avstånd till djuren, utan egennyttan är att slippa hot. Ibland behöver vi hota i träningen, men det måste ju ske på ett sätt så att hunden samtidigt lär sig något om djur och djurhantering. Om träningen genomförs så att hunden bara lär sig något om ilsket kroppsspråk och hot så har den ingen nytta av den lärdomen 100 meter från oss. Där borta upplever den störst egennytta genom att ta kontroll över flocken på det sätt som den tycker är bäst. Och har den inte förstått träningen utan bara hotet i träningen så kanske bästa sätt för hunden är att tajta (eller bli för vid, eller att äta på fåren eller något annat som vi inte gillar). Hur som helst, den gör det inte för att den räknat ut att den kan bete sig illa när den kommer utanför vårt pressområde, utan den gör det för att vi inte lyckats lära den det som vi tror att vi lärt den.

Eller ett annat exempel som inte har med vallning att göra. Jag känner till tävlingsekipage i lydnad men där föraren inte kan kalla in hunden utanför lydnadsplanen. Hunden är ingen ögontjänare för det. På lydnadsplanen har den lärt sig att den inte har några alternativ till lydnadsmomenten och den blir dessutom hela tiden matad med belöningar - klar egennytta. Men okopplad utanför lydnadsplanen finns det massor av intressanta alternativ om inte föraren lärt hunden att allt intressant i livet är beroende av föraren/flockledaren. Alltså är det större egennytta för hunden att springa omkring och roa sig utan sin förare. Ren felinlärning alltså!