Facit av helgens tävlingar? Ja först av allt är Samba godkänd vallhund och har flyttat hem till sin matte Malin igen. Det gick bra och vi landade på 84 poäng. Det som är lite tråkigt med kvick-fix-träning är att man inte kan visa upp hunden utan mer kör runt den med lydnad och broms. Nästa steg för Samba innan det kan bli dags att bli mamma är höftledsröntgen och ögonlysning.
IK2-tävlingarna kunde verka bedrägligt lätta med ett kort hämt på knappt 300 meter och tröga får, men det blev många brytningar under de bägge dagarna även bland de mer erfarna hundarna. Den stora svårigheten var utgången. Fältet var indelat i tre sektioner med diken emellan och i diket till den sektion där fåren ställdes ut växte bitvis rätt högt gräs. Många rop med "look back" var förgäves dessa dagar och hundarna skar eller hittade ö h t inte till fåren. Och när och om de kom dit så var de inte längre helt i balans och upptagen blev lätt lite struliga innan djuren var på framdrivningslinjen.
Evas finsullsfår var som vanligt väldigt bra att valla på och flockarna extremt jämna, men trögare än vanligt samtidigt som de var typiskt finulls-lättrörliga i sidled. En huvudvinkling hos hunden räckte för att flytta fåren en meter åt sidan. Det var inte helt lätt att hitta ett lagom avstånd där flocken gick på i jämn rörelse. En del löste "linjerna" genom att gå extremt sakta runt banan - man hann det rätt precis om inte delningen tog för lång tid, men personligen har jag lite svårt att se hur tävlingarna då ska kunna få respekt som en spegel av hundens förmåga att utföra ett antal arbetsmoment.
Själv fixade jag faktiskt utgångarna bägge dagarna fast jag skickade åt höger första dagen och vänster andra dagen. Jag ser inte logiken i att använda "look back" i läget när hunden håller på och skära i en utgång. Jag lär istället in mönstret att lägga hunden när jag ser att den inte är ren utåt i sitt huvud, låter den ligga under press (tid och antal liggkommandon). När jag tror att den släppt sin felaktiga idé så får den nytt riktningskommando. Det funkade med bägge hundarna båda dagarna åt båda hållen - så det var jag nöjd med.
Dag 1 placerade sig Zack 6:a och Seth 7:a, men jag tyckte inte de var i hand utan jag fick köra runt dem med broms istället för framåtkommando. Gillar jag inte!
Dag 2 gick de mer balanserat men placerade sig sämre. Zack var jag fullt nöjd med och han hade kvar 25 p i driven, men vi blev stående i delningsringen där uppgiften var att dela av två klippta tackor och lämna kvar en klippt och två oklippta. När man hållit på och trixat en stund så har en ung hund ofta packat ihop fåren så rejält att det blir nästan omöjligt att få till en lucka. Jag har alltid haft lätt att rädda hem många poäng på delningsmomentet, men med Zack är det någonting kvar innan vi blir bra på att dela tillsammans. Det här var tredje IK2-tävlingen där han skulle placerat sig på plats 4-6 om vi bara haft med ett skapligt antal poäng från delning och fålla... Jag kan inte lasta Zack för det, utan det är mitt jobb att lista ut varför det låser sig.
Seth bet ut sig i delningen! Han biter aldrig fult men jag vet ju att han inte accepterar när "fel" djur hoppar över honom i en delning, så jag har faktiskt avstått någon gång tidigare på tävling när jag känt att fåren inte tänkt respektera att bli delade. Men så kändes det inte med den här flocken även om svårigheten var en oklippt ungtacka som helt bestämt ville vara med de äldre klippta tackorna som skulle delas av. Seth är väldigt skicklig på att förstå exakt vilka djur man vill åt så det behövs bara en minimal lucka för att kalla in honom - och in kom han men samtidigt hoppade ungtackan över honom för att komma med de äldre tackorna, och där satt det bettet, suck!
Men innan dess hade han gjort en dumhet som var värre även om man inte blir diskad: han gick upp och stoppade djuren i drivningen! Grrrr... Första benet låg i dragriktningen men han vet mycket väl hur han ska hålla fåren på plats i färdriktningen i ett lagom tempo, så det var egensinnighet och bristande respekt - inget annat. Men han har ju lullat omkring i sin lomhördhet och utan några vidare krav på sig i flera månader under sjukdomen - det är uppenbarligen dags att jag visar upp mig och hälsar honom välkommen tillbaka till verkligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar