Nyopererad Zack

Tur att man kan gnaga på ett färskt märgben utan att använda bogen!

Som jag berättat innan så har det varit svårt att sätta en diagnos på Zacks hälta, och därför var han tisdag-onsdag i Värmland för att bli titthålsundersökt i bogen av specialisten Fredrik Kjaerstad på Ulvsby smådjursklinik.Och jag blev så ledsen när jag fick veta hur han haft det i flera år där inne i leden! Troligen har han haft rätt ont i perioder fast han inte visat något - han är expert på samma pokeransikte som sin farfar.

Smärtan kom från en inkapslad osteochondros som det gick att se att han fick någon gång mellan 7 och 9 månaders ålder och som han inte behandlades för då. Sedan har nytt brosk byggt på ovanför murket och infekterat brosk, och att det nu vid tre års ålder blossade upp en inflammation inne vid leden var mest en tillfällighet, kanske bara något mindre trauma eller överansträngning enligt Fredrik, men det hade kommit till slut i alla fall för området var helt sjukt. Eftersom det skadade brosket lagrats in under nytt brosk i flera år så gick det inte att se skadan på röntgen, vilket ju annars brukar räcka för att sätta diagnos på osteochondros.

Klicka på bilden för att se den större - under den lilla plåsterkompressen finns två små springor i huden. I det ena stack Fredrik in en kamera och letade runt tills han hittade de två murkna partierna inne i leden. I det andra hålet gick han sedan in med ett verktyg och karvade bort gammalt murket brosk - ett stort ingrepp i leden men med minimal påverkan på muskler och senor. Nu har vi minst 12 veckor lång konvalescens framför oss, och under de två första veckorna får Zack bara röra sig tillräckligt för att gå på toaletten, resten av tiden är koppel och bur. Parallellt med den fysiska rehaben får han antiinflammatoriskt, glucosamin och omega 3-fettsyror.

Förutom konvalescensen finns det också en jobbig ekonomisk sida av det här, och det är att försäkringen inte täcker skadan.För att ersätta osteochondros ska hunden ha varit oavbrutet försäkrad från 12 veckors ålder, men mina och Zacks vägar korsades inte förrän han var två år. Kört alltså! Jag fick chansen att ta beslutet avlivning istället för operation men det fanns inte i min föreställningsvärld. Med en hund jag inte tyckt om eller som var en riktigt usel vallhund hade det varit ett ganska lätt beslut med avlivning med tanke på kostnader, lidande för hunden och arbete för mig, men Zack är min tvillingsjäl i hundvärlden och vallningen och värd allt, och han är så mentalt stark att han kommer att klara det här bra. Det är bara att bita ihop för oss båda två. Och prognosen för att Zack sedan ska kunna återgå till ett aktivt liv som vallhund är mycket god enligt Fredrik Kjaerstad, men den hade givetvis varit bättre om han opererats när skadan  uppstod. Suck, vem har sagt att livet ska vara enkelt!?