Att dela - med anledning av en bild

Om ett dygn har Zack och jag klarat av de två värsta veckorna av en rehab som bör vara minst 12 veckor. Livet för Zack har handlat om burvila och korta koppelpromenader för att gå på toaletten, inte gå i trappor, inte hoppa upp i bilar och möbler etc. Tur att det här hände den här sommaren och inte förra när jag bara haft honom några månader - det krävs verkligen förtroende hos hunden för att det här ska gå. Imorgon tar jag bort de tre stygnen, och nästa tvåveckorsperiod kan han få börja gå små koppelpromenader.

Fotona i bildspelet tog Fanny Gott i april när Zack och jag fortfarande tränade för att ha en lång och bra tävlingssäsong tillsammans.

Det här fotot som är från samma träningstillfälle som bilderna i bildspelet fick mig att fundera lite över tävlingsmomentet delning. Det är ju hämtat med de brittiska tävlingarna och ISDS regler som förebild. Där är det önskvärt, särskilt i Skottland, att hunden visar upp det mod och den styrka som krävs för att se till att de två avdelade djuren är de som ska vara kvar medan de andra tillåts springa iväg. Hunden måste alltså vända upp mot huvudena på flyende får. När Mosse hade flyttat till Skottland minns jag att han i något sammanhang skrev några rader om hur mycket svårare detta är - man måste ju rada upp fåren medan de är i rörelse och sedan kalla in hunden för att stoppa de två sista djuren i raden. Jag tände på saken, och Zack råkade vara den hund som jag ännu inte tränat delning med när jag fick för mig att jag skulle lära mig det här sättet att dela..

Som syns så vänder Zack ryggen åt de tackor som går iväg och vänder upp mot dem som ska stanna kvar - alltså precis så som är idealet på en brittisk tävling. Men detta har jag sedan fått sota för. Svenska får är för tama för att det här sättet att dela ska fungera. Jag hatar när jag blir stående på tävling med fem tama idisslande zombier i knäna som vet att det inte finns någon hund som kan göra något med dem så länge de står just där! Ett antal gånger har det försvunnit 3-5 poäng i delningen med Zack (eller att vi inte fått den gjord alls för att han letar efter ett läge att komma in mellan djuren som inte går att skapa med tama stillastående djur). När man delar en tam flock så blir det ju så att hunden kommer in för att fösa iväg de två avdelade fåren (istället för att stoppa dem och hindra att de följer med dem som fick fly). Och när Zack märker att han är i rumpan på djur som går sin väg så vänder han om för att hitta djur han kan hålla på huvudena - och det kostar poäng så det förslår när hunden vänder sig och går på fel flock.

Sedan dess har jag lärt både Mae och Lucky att dela, men det har jag gjort på svenskt sätt, vis av de poäng som jag tappat med Zack.

På tal om annat så tog jag blodprov på både Mae och Lucky och skickade in till Optigen igår - passade på att utnyttja deras sommarrabatt. Min åsikt i denna infekterade fråga är att det alltid är bra att veta vad man håller på med. En del tycker att det är överdrivet att gentesta för CEA eftersom en drabbad individ för det mesta får behålla en bra syn långt upp i livet. Men jag ser inte detta problem på individnivå utan på populationsnivå. Det är tråkigt om vi om fem år med hjälp av okunskap skapat en situation där 50 % av de potentiella avelsdjuren inte går att använda i kombinationer med varandra. Just nu kanske vi ökar antalet tillgängliga avelsdjur om vi väljer att inte veta - men på ett antal års sikt (går att räkna ut matematiskt) minskar vi dem.