Höstpladder

Här händer väl inte så fasansfullt mycket mer än att det är väldigt mycket höst och det är dags att flytta in djur o grejer. 

Räddningen ur värsta höstdepressionen är att Zack får träna igen. Är han eller jag mest nöjd? Jag har ökat träningstiden med några minuter då och då så nu är han uppe i 10-12 minuter och blir bara bättre och mjukare i rörelserna. Som jag misstänkte så hade han glömt bort de fina innerflankerna vi hade tränat in till i våras, men han vet vad jag syftar på när jag harklar mig så de kommer nog tillbaka-;). Lite otränad på att ta in längre flöden av kommandon i början när jag körde igång honom, men nu är han helt mjuk och följsam i huvudet och bara flyter med i visselsignalerna. Mest får han driva men har också börjat få göra lite snabba saker som t ex dela och sortera. Snart ska han få börja hämta på lite kortare avstånd.

Några bilder från dagens träning. Men det är ju inte ljust ens mitt på dagen - kameran ställde in sig på bländare 9 och bilderna är helt korniga. Fast de föreställer åtminstone finaste Zack!

I veckan som gick var jag utanför Eskilstuna och höll kurs; några ansikten från tidigare kurser - alltid roligt att se hur de tränat på och utvecklats i mellantiden, men mest nya förare och hundar och det är alltid spännande. En sak man inser när man är ute och kursar både här och där är att det finns många kloka förare och fina hundar i detta land, även om inte alla av dem dyker upp och visar sig på tävlingsbanorna.

Helgen dessförinnan var jag med Lucky på uttagningstävlingarna till Nordiska Nursery-finalen (hundar yngre än tre år) som går i Norge 17-18 november. Förutsättningarna var väl inte de bästa då han varit skadad i en tass i veckan innan och haft burvila samt dessutom varit bortlämnad medan jag var på jobb i Västergötland. Mycket riktigt var det en explosionsmotor jag släppte lös, men eftersom jag var helt inställd på att tävla för att vinna så körde jag runt honom riktigt bra med hjälp av broms och flanker - han kom fyra, och de tre före honom var snart treåriga hundar som hade två tävlingssäsonger bakom sig. Det var inte så illa av oss med tanke på att det bara var en månad efter att Lucky tävlingsdebuterade på IK1! Film kanske kommer för Erika Mattsson filmade rundan.

Men samtidigt som jag var nöjd med mig själv för att jag hunnit med i svängarna och över att Lucky var både läcker och effektiv, så var jag också lite retad på att han för första gången varit seriöst ohörsam. Jag bestämde mig för att på tävling nummer två så skulle han ta ett liggkommando i framdrivningen, punkt slut. Tja, och i samma ögonblick som man börjar tänka på det sättet så slutar man nog också att tävla. Vi motarbetade varandra hela vägen och det gick inte bra. Sedan fastnade vi i delningen med de märkta djuren trots att Lucky då hunnit jobba av sig och samarbetade fint igen - en 20 kg mindre tacka än de andra var märkt och hon var hysteriskt noga med att gömma sig ihop med de omärkta som skulle delas av, så där gick tiden ut och alla poäng från delning, fålla och singel borta.

Så totalt blev det bara en reservplats till Nursery-finalen - men det räckte det också, så nu är det bestämt att vi åker. Lite kul att komma ut eftersom allt annat tävlande fick ställas in den här säsongen när Zack behövde opereras.

På söndagen var det vanlig IK2, och det hade jag lika gärnat kunnat låta bli att starta eftersom Lucky bara hade jobbat på att tillfredsställa sitt eget kontrollbehov under uttagningstävlingarna på lördagen. Det var mera drag i djuren på söndagen och Lucky tryckte dem hela tiden längre in på fältet (säkert 10-15 meter innanför framdrivningslinjen), men när han sedan var nästan framme med dem insåg han att det högerkommando jag tjatat om hela framdrivningen nu var ofrånkomligt att lyda - kortslutning i skallen och han bumpade in i flocken och bet en tacka i svansen (inga skador tack och lov). Måndagen hade han "betänketid" i hundgården men den hade inte haft någon större verkan för han började med att köra autopilot på tisdagen igen. Då insåg jag att Lucky är 20 månader och på väg in i det där sista stora tonårsupproret som unghanar brukar drabbas av nån gång efter 18 månader och fram till två år - dags att visa upp morsan m a o. Just nu är han eftergiven och fin igen och vi är sams-;), ja t o m jättesams, men det vore naivt att tro att det var sista gången som han försöker resa sig innan han blir vuxen på riktigt. Men nu tränar vi för att göra två bra rundor i Norge - och eftersom Lucky inte är tre år förrän 2014, så kan han få starta i Nurseryfinalen nästa år också!