Nordiska Nursery-finalen

Hemma igen efter en trevlig - om än ganska regnig - Nurseryfinal i Norge några mil väster om Oslo. Trevlig samvaro med hela det svenska laget, och särskild bonus att dela stuga med någon som steker perfekta bacon och ägg till frukost kl sex på morgnarna - tack Krille!

Stora delar av det svenska laget (jag o Zack längst ner till höger) fotade av Karin Mörling. Vi gjorde vad vi kunde för att hålla värmen inne och vattnet ute. Zack var med som allt för entusiastisk hejaklack - stod på bakbenen stora delar av tiden för att se vad som pågick ute på banan.

Och JA - SVENSK REVANSCH på förra årets storslagna förlust: Sverige vann i år med snittpoängen 114 poäng!!! Norge hade 108 och Finland 97.

Sammanfattning av det här inlägget: 1) lite om banan o fåren, 2) jag var helnöjd med Luckys insats, och 3) lite "svenskgnäll" på arrangemanget.

Vår träningsbana i förra inlägget var helt rätt och innehöll alla bansvårigheter som vi sedan skulle behöva klara i Norge. Den enda nya svårigheten var att det regnat ordentligt i veckan före tävlingen och fortsatte regna hela lördagen. Fåren sjönk med klövarna och att de dessutom saknade respekt för hundarna gjorde det trögt och tungarbetat. Bäst funkade det med den typ av hundar som kan småspringa efter får utan att lägga för stort tryck - fick de bara igång fåren så kunde det bli en för förhållandena fin runda med bra flyt.

På tre ställen på banan gjorde de bastanta och oklippta tackorna  seriösa försök att slippa hela tillställningen: första gången när de skulle runda stolpen och gå ut på drivningen, andra gången när de skulle över en lerig körväg för att komma till crossgrinden, och tredje gången i delningsringen.

Tyvärr blev fåren för utmanande för rätt många hundar så det blev en hel del diskningar. 12 diskar sammanlagt är rätt mycket i en finaltävling. Domaren Con Mc Garry var då ändå ganska tillåtande för att hundarna sa ifrån när fåren ställde upp sig eller försökte dra sin väg.

Snart dags för söndagens start. Jag har krängt på mig det dyblöta startnumret och ska ta av Lucky värmetäcket. Tack Karin Mörling för fotot.

Själv bestämde jag mig för att köra Lucky i "felsäkert läge" när jag såg hurdana fåren var och inte släppa upp honom för mycket. Hade jag sagt åt honom att gå på mot tackorna och sätta fart på dem så bedömde jag risken som för stor att han skulle ruskat till någon av dem i hasen om de inte lytt meddetsamma. Därför tog drivningen lång tid och det är inte direkt elegant att till stora delar flanka fram fåren, men han hade stenkoll hela tiden. Tiden ute i fållöppningen båda dagarna. Men jag var helnöjd med att Lucky lyckades hålla djuren på linjerna i stort sett hela vägen, lyssnade och samarbetade banan igenom och orkade med typ 699 kommandon - det var starkt med tanke på att han inte har någon tävlingserfarenhet. Vi landade på 15 plats i ett startfält på 31. Nu ska han ha träningsvila och få smälta allt han lärt sig på kort tid - hoppas att det inte blir för mycket snö utan att det går att köra igång framåt mitten av januari igen.

En sak hade jag gjort annorlunda på söndagen om man fått veta poängen på lördagen och kunnat ändra sig. Jag brukar inte försöka köra efter hur olika domare bedömer utan kör alltid som jag tränat hunden, men det här handlar mer om banstrategi. Jag skickade vänster i hämtet, inte av något särskilt skäl utan mer för att det kändes mest naturligt och för att hunden behövde försvinna ner bakom en backe där man inte kunde se den i högerhämtet om den skulle få ett bra djup bakom djuren - och jag vet att Lucky alltid väljer att söka upp ett mycket bra djup. Eftersom jag ville kunna se honom hela utgången så var vänster bättre. Men på vänster fanns en holme med några buskar och träd i höjd med sänkan där fåren ställdes ut, men eftersom löven var fällda kunde hunden hela tiden se fåren så jag såg inget problem trots att jag var nästan helsäker på att Lucky skulle välja att gå utanför holmen. Men det straffade sig - endast 15 p på utgången (10 p på upptaget så han hade landat på helt rätt plats). Och uppenbarligen var det en princip hos domaren att hunden inte skulle gå utanför en holme för det blev samma poäng på söndagen då jag åter skickade vänster. En annan hund som gick precis som Lucky längs med staketet hela vägen men vände in innanför åkerholmen fick 20 på utgången. Jag hade inte kunnat dirigera Lucky att gå innanför åkerholmen, men om jag istället skickat höger hade han haft 18-20 p i utgången trots att hundarna även där tappade ögonkontakten med fåren om de gick på baksidan av kullen. Men egentligen spelar det ingen roll eftersom jag inte hade åkt dit för att tävla om tio i topp-placeringarna utan för att få erfarenheter och kolla vad vi skulle klara på en stor tävling - nästa höst är Lucky 2,5 år och har en hel tävlingssäsong bakom sig, så då ska vi satsa på placering.

Och så till slut några kommentarer om arrangemanget. Jag både inser och anser att man ska ta seden dit man kommer och delta på ett positivt sätt med de förutsättningar som bjuds, men jag tycker också att det är tillåtet att reflektera lite över sådant som kunde varit bättre. Bjuder man in deltagare från fyra nationer till en finaltävling, så är det många som har offrat mycket tid och pengar på att ta sig dit - och då ska man som arrangör anstränga sig lite extra för att göra det till en tävling som fungerar bra på alla sätt.

1) Sekretariat kan man inte riktigt säga att det fanns. Det tog flera timmar mellan nya resultat som man kunde hitta på ett handskrivna lappar på kaffebordet, och det var ganska slumpmässigt vilka resultat det var. Resultaten från första dagen lär ha publicerats på hemsidan under kvällen, men det var ingen info om det och jag tycker inte att man ska behöva ha en smartphone eller mobil datoruppkoppling med sig på tävling för att få veta läget. Själv tycker jag också att det hade varit lärorikt att under dagen kunna kolla hur olika saker bedömdes eftersom det var en bana som bidrog till många olika scenarier och varianter på utgångar, stopp, hantering av flyende djur m m.

2) Funktionärer. Förutom de som ställde ut djuren så verkade det vara i stort sett två personer som gjorde jobbet. Det var två jättetrevliga tjejer, men det hjälpte ju inte när de både skulle grädda våfflor, koka korv, sköta resultat/sekretariat och sitta domarsekreterare.

3) Dagarna i andra halvan av november är korta men banan var ändå inte byggd när vi kom på morgonen. Tävlingen kom igång nästan 45 minuter efter utsatt tid och de sista tävlande startade i kamp med ljuset. Sveriges Anja med John gick allra sist och hon är ju ung och har lite elasticitet kvar i ögonlinsen, men själv skulle jag inte klarat av att se grindarna ö h t. Lite vit sprayfärg på dem, eller åtminstone några vita band hade känts som en rimlig arbetsinsats från arrangören.

4) Allmän service - ingen toalett, eller i alla fall ingen upplysning om att det fanns. Västarna med startnummer hade jag själv tagit hem och torkat till söndagen om jag varit arrangör - nu var de istället drypande blöta och luktade sur disktrasa på söndagen. Jag vred några dl vatten ur min innan jag tog på den men en del tog inte på den alls. Startavgiften för de två dagarna var 600 norska kr, dvs ca 720 svenska - rätt saftigt tycker jag med tanke på att de inte har något krav på veterinärbesiktning i Norge. Roligt och ambitiöst att ta in en domare från Irland, men sååå mycket kostar det inte.

Sedan kan man ju fundera lite över hur bra koll domaren och domarsekreteraren hade på varandra. På både lördagen och söndagen fick jag gå av vid fållan för att domaren ropade "time", men jag är inte säker på att tiden verkligen var slut på lördagen. Jag satte på min tidtagare i telefonen när jag gick ut till posten, och när jag hade gått av efter att tiden var slut tittade jag igen och hade fortfarande tid kvar enligt telefonen. Just då brydde jag mig inte utan tänkte att sekreterarens tidtagare gick likadant för alla, och då spelade det ju ingen roll. När nu resultatlistan finns på internet står där 10 minuter (man hade max 11)! Det stämmer alldeles utmärkt med min telefonklocka, så antagligen fick jag gå av felaktigt p g a dålig kommunikation mellan domare och sekreterare. Fåren var i rörelse och halva flocken redan inne i fållan så momentet var i stort sett avklarat. Poängen vi missade gör mig inget men det förstärker känslan man hade av att det var rörigt och lite oerfaret kring sekretariatsarbetet.