Tävlingshundar - vad är det?

I ett inlägg 12 september antydde jag att Zacks plats i mitt hjärta inte beror på att hans främsta gren är tävling. Vad menar jag med det? Just när jag skrev det så tänkte jag förstås på vissa av Zacks egenskaper, men även rent generellt kan det vara intressant att fundera lite över vad det är som gör en del hundar till bekväma tävlingshundar.

Givetvis är det inte bara hunden som ska prestera på tävlingsbanan utan även föraren, och det är ekipaget som tävlar i god och effektiv djurhantering. Man ska inte förringa betydelsen av god träning och en tävlingserfaren och talangfull förare, men faktum är också att även dessa förare lyckas mer eller mindre bra med olika hundar. Och även att de säljer många hundar som på vägen mot de stora tävlingarna visar sig inte hålla måttet.

Ibland hör man uttalanden där andemeningen är att bra tävlingshundar generellt är sämre arbetshundar, och tvärtom att bra arbetshundar är sämre tävlingshundar. I mina ögon är detta skitsnack utan verklighetsanknytning. Visst ser man ibland hundar ute på tävlingsbanorna som står sig slätt om fåren inte går av sig själv eller är motvilliga i fållöppningen, men sådana hundar finns det lika gott om ute på gårdarna. Och visst finns det bra arbetstyper som inte gör sig på en tävlingsbana, men det finns lika många arbetstyper som går väldigt bra på en tävlingsbana. Och ofta har man i arbete med hund lika stor glädje av en hund som ligger lite lågt och använder huvudet istället för en som ser väldigt framåt ut men inte kopplar in skallen. Det enda intressanta i den här diskussionen är den stora betydelse tävlingarna har för aveln. Ganska få av dagens tävlande har några större krav på riktiga arbetsprestationer av sina hundar, och det leder aveln i en riktning mot lättförda hundar (bra) men med oprövade egenskaper i övrigt (ett potentiellt hot mot rasen).

Vad är det då man kan se hos de hundar som ofta presterar bra på tävling?
> Naturligt mjuka rörelser och en förmåga att "flyta" i växlingarna mellan driv och flankering. Lättflankerade.
> Inte allt för mycket tryck rakt fram mot fåren så att hunden hela tiden måste hållas tillbaka.
> Mjuk i skallen och lätt att påverka.
> Lagom mycket djurkänsla och förutseende.
Ska den också hålla för de stora tävlingarna och finalerna krävs dessutom uthållighet, ett gott självförtroende och mental stabilitet.

Och Zack då? Tja, han har lite för lite av allt det här - inga stora grejer men tillräckligt för att hela tiden tappa några poäng här och där för att flytet saknas. Lite för målinriktat driv, lite för kantiga flanker som lätt skrämmer och buntar ihop djuren, vilket, om inte förr, straffar sig när det är dags att skapa en delningslucka. Går in i sig själv när han kommit in i drivningen och har inte tillräckligt med förutseende för att jobba på flankerna. Samtidigt så trivs jag i vardagen väldigt bra med en hund som inte störs av förutseende utan oförtrutet jobbar på bakom djuren, men att tävla med honom har jag lärt mig att se som en utmaning och träning i "handling".

Men även en hund med nackdelar på en tävlingsbana går ibland bra. Häromsistens hände det med Zack i Storegård på ett spännande fält med mycket drag och en rätt lång sträcka av framdrivningen som var dold. Men har Zack väl fått ett bra upptag och styrt upp djuren på linjen utan att behöva flankeras så är han ofta suverän på den typen av verkliga arbetsprov. Tyvärr sket sig det hela för vår del i delningen - men frustrerande nog inte på det sätt som är vanligt med Zack när han låser fast djuren. Jag hade sett hur de allra flesta misslyckats med att få till en lucka, så jag hade bestämt mig för att slå till så fort djuren kommit in i ringen innan de fått koll på läget. Ser en decimeterlucka och kallar in Zack som kommer som en raket - ingen bitning men att det blev en tackling för att få kontroll på de avdelade djuren var oundvikligt. "Tack" säger domaren, vilket brukar betyda "tack för din insats men du har gjort ditt idag", alltså diskning. Suck, jag samlar ihop djuren och skickar dem mot utsläppet varefter domaren upprörd kommer fram och frågar varför jag bryter efter en så bra runda. "Tack" betydde "okej", dvs att delningen var godkänd... Hur många tusen tankar som for genom mitt huvud under några sekunder är svårt att säga!!! Facit när dagen var slut var att jag skulle slutat nånstans mellan en tredje och en sjundeplats beroende på hur fålla och singel gått. Och i så fall hade Zack med god råge varit klar för nästa års kvarts-SM-kval. Nästa dag var jag fortfarande så störd att det gick jättedåligt och jag kämpade med mig själv varje sekund för att inte bryta och gå av - men att klara att det går riktigt dåligt är nödvändigt för att kunna lyckas.