Tillbaka

Långt bloggsommarlov blev det.

Har jag försvunnit från bloggvärlden? Nejdå, men jag är uppenbarligen en riktigt usel sommarbloggare - det var likadant förra sommaren, att jag försvann till september. Det blir liksom ingen tid inne vid datorn när kvällarna är ljusa och det går att träna hund, cykla till sjön, jobba med trädgårdsprojekten och... Sedan tror jag också att jag behöver en skrivpaus en gång om året eftersom mycket av min försörjning kommer från skrivande och liknande jobb. Nån gång på vårkanten så brukar idétunnan kännas tom, och jag behöver nog sommaren och utelivet för att fylla på igen.

Det är i alla fall roligt att ni läsare brukar hitta tillbaka efter mina sommaruppehåll, och lite inspirerande att många av er hoppar på mig och säger att det är dags att börja blogga igen när jag varit ute och både tävlat och hållit en del kurser under augusti. Nu har jag flera inlägg på G inne i huvudet som kommer närmaste veckan, och sedan brukar det ena ge det andra när man väl börjat skriva.

Det här inlägget kommer dock inte att handla om något särskilt utan blir bara en kort resumé av vad som förevarit sedan sist. I maj är det alltid fullt upp med betessläpp och att reparera stängsel och vårbruka, även om det sistnämnda för min del oftast bara innebär såmaskin och vält. Viktigt med snabb betesrotation tidigt på våren så att det inte bildas strå och rator ute på betena - mycket hundjobb m a o eftersom vi har betesmark i rätt många byar. I juni fortsätter det med vallskördar och utomhuslamningar som startar i veckan före midsommar. Mitt i allt detta blev jag nersprungen av en flock tackor som nog fick en elstöt och tvärvände vid en grind de skulle ut genom; resultatet blev en gipsad hand och krasch av mina redan tidigare dåliga diskar i ländryggen, och jag är verkligen fortfarande rätt handikappad.

Under juli ska allt stabiliseras med tackorna och de nya lammen, grönfoderskörd och nya efterbeten på åkermark - och så har vi ju det stora familjeprojektet med det nya huset som det snickras och målas på speciellt intensivt under juli och augusti. Augusti är också den månad när de midsommarfödda lammen börjar beta på allvar - dags för parasitprover och massor av fint bete. Skörd på grönsaksåkern kommer också igång på allvar i augusti, oj så mycket gott grönt det finns att äta med grillat lamm och fisk därtill. Så mycket träning av hundarna blir det inte under de intensivare arbetsperioderna när jobbet får räcka för dem, särskilt när det är så varmt som det varit den här sommaren.

Red Bet - numera både grundtränad och med erfarenhet av arbetslivet.

Bet har haft sin första arbetssäsong. Hon är några strån vassare än Zack och får snabbt jobben gjorda även om tackor med smålamm är det träligaste som finns att jobba med. Hon kommer att bli en klippa, men hon har fortfarande lite svårt att ligga still om jag behöver hantera ett enskilt djur, t ex med lamningsproblem eller skada som ska ses om - hon vill liksom gärna vara mitt i smeten. Jag bråkar inte med en 18-månadershund om att klara av att ligga still och passiv länge utan använder istället Zack i sådana lägen,


Tävlade lite med henne i maj även om jag inte börjat banträna henne på riktigt, och med en tredjeplacering på IK1 i Hilleshög i juli strax innan rankingperioden tog slut så knep vi de poäng som precis behövdes för att få en startplats på Unghundscupen. Dessvärre blir det inget med det, och troligen blir det inget annat tävlande heller i höst, då hon sedan två veckor är satt på totalvila i SEX! veckor (mycket burvila, koppel och slät mark när hon behöver få rastas) på grund av en inflammerad tå i höger framtass. Av ledinflammationer blir det artros om de inte får läka ut totalt, så det tar jag på största allvar även om det är jobbigt värre.

Zack den oförbätterlige kommer aldrig att lära sig hur en hund ska bete sig i en trädgård - här har han hittat en mjuk bädd av timjan att ligga och sola sig på.

Zack, halva mitt hjärta och min ena hand, har hunnit blir fem år - tänk hela tre år sedan han kom till mig! Ibland har han nog lite värk både här och där ser det ut som, men den opererade bogen håller han lika musklad som den friska - han är en hund som alltid har alla tassarna med tryck i marken. Det spökar nog också lite i tassarna på honom ibland, och i höstas fick jag ju t o m låta amputera en tå på honom. Efter den operationen bestämde jag att sätta lite tävlingshyfs på honom och se till att få poäng till kvartsfinalen för Får-SM 2014. Men när beskedet kom att norrlänningarna bestämt att förlägga SM:et ända uppe i Boden så tappade jag motivationen att försöka komma med. Boden - det är ju 55 mil till när man väl kört ända till Sundsvall!!! Med fyra resdagar, någon vilodag samt tävlingdagarna - en vecka och minst 10 000 kr i kostnad, det finns mycket som både jag och hundarna har mer glädje av både tiden och pengarna. Kanske motiviationen hade varit en annan med en bättre tävlingshund - ja, för anledningen till att jag älskar Zack är inte att han är en bra tävlingshund, tvärtom har han både det ena och det andra bland sina naturliga egenskaper som skapar svårigheter.

Bop är numera upplänning.

Bop har flyttat till Oscar med familj och får på en gård utanför Enköping. Lite sorgligt, men det var väldigt skönt när jag fick chansen i våras att låta Oscar ha honom som "prova på-hund" - han är både familjens första hund och första vallhund. I juni blev det bestämt att Bop skulle bli kvar hos Oscar. Bop och Bet var för nära varandra i ålder och om båda var lösa så var det bara en massa springande och lattjande och eyeande som gjorde mig jätteirriterad och som jag tycker är mentalt skadligt för hundarna och har stor fysisk skaderisk. Visst var det mitt fel - jag hade kunnat styra upp det och inte låta dem vara ute samtidigt och alltid ha en av dem kopplad under motionsrundorna. Men samtidigt önskar jag mina hundar inte bara ett liv i hundgård med träning och arbete som enda avbrott, utan jag vill kunna ha dem med mig ute om dagarna när jag jobbar eller reser. Och ibland blir det bäst om man "sanerar" flocken på ett sätt så att vardagslivet fungerar, och det gör det nu. Och jag är väldigt glad också för att Bop kom till Oscar som han är totalpräglad på. Numera finns det något på Youtube som heter Bop-kanalen där jag får små filmer på Bop och kan ge Oscar on line-instruktioner. Bop ser fin ut, mycket som mamma Mae men med mer fart och bättre självförtroende både socialt och mot djuren.

Och vem är det här då?