Drivnings-clinic del 1

Min och Susannes lilla ordväxling under förra inlägget om Zack har lett till inte mindre än tre epostmeddelanden idag med önskemål om tips kring drivningsträning. Japp, det är motiverat för drivningen är det som kräver mest av både förare och hund, och det är oftast brister i drivningen som begränsar hur långt man kan komma på tävlingsbanorna eller hur användbar hunden blir i verkligt arbete. Så nu startar jag en liten drivningsclinic, men för att det inte ska bli för långt får den bli i flera delar. Hoppas att ni är flera som vågar kommentera, fylla på och ställa följdfrågor.

Första avsnittet handlar om olika skäl till att drivningen inte fungerar. De flesta som känner sig missnöjda tror att det är en läggningsfråga hos hunden. I de flesta fall tror jag inte att det är så. Och jag tror inte heller att det i första hand beror på brister i drivningsträningen, utan att det handlar om brister tidigare i grundträningen.

Alltid när jag får ett problem att fundera över i träningen med mina egna eller elevers hundar, så går jag tillbaka till vallhundarnas kontrollbehov. De är ena riktiga kontrollfreaks, men det är inte så många av dem som är födda att själva skaffa sig kontroll under förflyttning/drivning. Här är en liten lista på vanliga problembeskrivningar från missnöjda förare:

> Hunden knatar på i för högt tempo bakom djuren, styr inte upp och bryr sig inte om vart det tar vägen.
> Hunden driver gärna en bit men är väldigt kvick på att plötsligt gå runt och vända upp djuren.
> Hunden är ovillig att gå mot djuren och blir ineffektiv eftersom den hela tiden ligger och glider upp mot förarbalansen.

Vad är det hunden saknar när det blir så här? I mina ögon saknar den inte i första hand medfödda egenskaper att driva, utan istället:

förtroende för att föraren har kontroll på djuren, dragningar och annat i situationen.

respekt för att det är föraren som är verksamhetsledaren.

Alltså har hunden en egen agenda för hur den ska återfå kontrollen över djuren, och så länge den har det kommer man ingen vart med träningen.

Nästa sak hunden behöver är bra teknik och självförtroende för att kontrollera djuren. Och här har jag med tiden kommit fram till att den tekniken lär jag hunden lättast i grundträningen innan jag börjar träna den i självständig drivning. Här är begreppet balans centralt. Mer om detta i ett senare inlägg i drivningsclinicen.

En tredje förutsättning för bra drivning är att hunden vet att den får och ska ha kontakt med djuren. Om vi har löst problem i den tidigare träningen genom att pressa ut hunden från djuren kommer detta att visa sig när det är dags att lära hunden att driva. Detta blir också ett framtida inlägg i clinicen.

Först när vi har checkat av att hunden har med sig alla de här bitarna i sin utbildning, är det meningsfullt att börja fundera över hur vi ska kompensera den enskilda hundens brister. Men det är som sagt - för det mesta - den lilla biten av problemet.


Nihm - en kille som har det naturligt. Men det är som sagt inte alls nödvändigt för ett bra slutresultat.