600 meter

Vid Blekingekusten ligger det ingen snö, så idag har vi firat lördag med att träna hos Daniel. Det var långa hämt som gällde, för hemma har vi inget som är längre än 150 meter innan det kommer en stenmur eller skogsdunge i vägen. Tack Daniel och Spike som stod för markservicen idag!

Seth fick starta först och tyvärr fick han ta smällen med några tackor som inte fungerade att träna på, men med Seth är det lite som Daniel uttryckte det "han sätter kompassnålen och sedan går han spikrakt mot målet och det är värst för det som står i vägen". Han fick i alla fall ett rejält arbetspass även om det inte riktigt blev träning på det som var meningen.

Zack fick göra det här hämtet på fotot 3 gånger, vänsterskickning alla gångerna. Kanske syns Daniel med fåren som en mörk fläck längst ner till höger på bilden. Ca 600 meter och nästan dubbelt så långt som Zack hämtat någon gång tidigare, och det var inte det lättaste med först ett rejält dike efter ca 250 meter, och sedan vidgade sig nästa fält (det som är mera brunt på fotot) ca 300 meter och sist ca 75 meter ner i en avsmalnande flik var fåren utställda. Första försöket gick han på muskelminnet, tog visserligen mina utåtdirigeringar men inte tillräckligt utan landade framför fåren - han tog i alla fall that´ll do och kom tillbaka på inkallning. Nästa försök hade han insett att det gällde att ta i och hade landat med bra djup bakom fåren (jag såg inte så långt utan fick lita på Daniel och Hanna). Tredje försöket tog han i lite för mycket och tog rundan om en gård som ligger utanför fotot uppe på en kulle till vänster och kom ner genom dungen - där var han lite vilsen om riktningen men efter bara en vänstervissla från mig så landade han bakom djuren och startade målmedvetet. Hans upptag hade varit fina båda gångerna.


Sist var det lilla Maes tur att få träna på några hämt men vid det laget började det vara starkt drag hemåt på fåren. Någon gång ledde eye-et henne till att möta upp fåren på huvudena och skära men på det stora hela var hon duktig med tanke på att det var första gången borta på nytt fält med nya får, mycket drag och andra hundar och människor. Away och Come bye tar hon rätt även ur balans och startar rakt mot djuren från vilken position som helst. Allt väl alltså så länge som hon får jobba - den lilla djävulen dyker istället upp när hon börjar se tecken på att that´ll do-kommandot närmar sig, då börjar hon köra sitt eget race - och det var ju roligt för Hanna att få se mig med en hund som varken gick att stoppa eller fånga in-;). Vad har jag nu att komma med som instruktör nästa gång Hanna ska ha lektion, haha!?