Året som gått

Ty Nant Doe blev Godkänd Vallhund under 2011, och får med den här bilden representera alla duktiga Ty Nant-hundar i år. Visst är han väldigt lik sin morfar van der Zweeps Roy?
Det här skulle väl skrivits igår innan det blev nytt år, men gårdagen förstördes av tre stora lamm med lågt födgeni som behagade födas av en moder som redan slösat bort sina moderskänslor på att under dygnet dessförinnan försöka ta sig in och knycka en annan tackas lamm. Och denna s-s tacka har dessutom alldeles för stora juver och spenar, och ja ni inser själva vart tiden tagit vägen...

Här kommer i alla fall en liten krönika över årets hundhändelser. Jag börjar med grattis och hälsning till alla duktiga Ty Nant-hundar och deras ägare som varit ute och visat upp sig under året.

Först av alla Eva Eriksson som med Ty Nant Nike och Ty Nant Flash varit med landslaget på både NM och World Trial. Glen X Nettle-dottern Flash var i final på NM med en hedervärd 6:e-placering.

Ty Nant Dess och Ulla Lang har tävlat framgångsrikt i Danmark under året.

Ty Nant Samba gick jag själv VP med i samarbete med matte Malin. Vi planerar för valpar till sommaren.

Ty Nant Doe och hans matte gick VP alldeles själva - ni var jätteduktiga! Doe är en sann naturbegåvning, och i likhet med många andra sådana lite tålamodsprövande och inte helt lätta att träna enligt standardformuläret.


Ty Nant Wazz (Sack i stamtavlan) tillsammans med matte Eva Johansson är duktigast av oss alla på agility, men nu i vinter har de tänkt att hinna starta upp Wazz i vallning också.

Min egen Seth (bror till Wazz o Samba) började frisk och glad med att visa upp sig som bästa tävlingshund man kan önska sig; kall i huvudet, härlig djurhantering och exemplarisk lydnad. Efter några få tävlingar hade vi full pott till Unghundscupen. Sedan gick det utför på ett svårbegripligt sätt tills jag insåg att han faktiskt var sjuk. Blodprovet visade på anaplasma, och senare hittade vi också cystor som växte mot trumhinnan och gjorde honom både lomhörd och genom tryck på hjärnan också allmänt desorienterad. Unghundscupen fick vi ställa in eftersom han gick på dopingklassade mediciner i mer än två månader. Just nu mår han fint och börjar äntligen kännas som gamla vanliga Seth förutom att kondisen är urdålig. Tyvärr är prognosen för återfall stor när det gäller anaplasma, men vi ser framtiden an med tillförsikt. Han är värd att vänta på!

Lilla galna Ty Nant Donna rättade till sig, även om det tagit mig några år att säkra upp beteendet "bra val" hos henne, och hon är nu en stabil och pålitlig arbetskraft. Nu har hon flyttat några mil till Anders och Inger och deras fårbesättning för att avlasta sin morbror Ty Nant Bill som börjar bli till åren. Jag är så glad att hon kunde få ett så bra hem där hon är uppskattad för den hon är.

Jack var jättefin men hade inte broder Bens gnista. Ben avlivades bara drygt halvåret gammal pga svår dubbelsidig osteochondros.
Annars började året med att Jack flyttade tillbaka till Karl och Gun. Han är en jättefin vallhund, men motorn och tändningen räckte inte riktigt till för träning. Jag hoppas att han passar bättre ihop med Karl eller någon annan förare och kommer ut och visar sig under 2012.


I mars inträffade bästa händelsen 2012. Genom en rad tillfälligheter hittade jag Glens sonson Seemework Zack till salu på en tjeckisk hemsida. Något sa mig att jag hittat rätt, men visst var det en del jobb och ett vågspel att ta hem honom. Det tog några månader från start till mål men tack vare hjälp från Åsa och Eva blev det i alla fall av. Efter mindre än en vecka visste jag att det var det bästa jag gjort på länge. Jag är hans sjätte ägare, och han var inte ens två år när han kom, men jag visste i förväg att man måste ha tålamod att vänta in en hund med den bakgrunden och inte känna sig sviken. Den måste få tid och erfarenheter tillräckligt för att bygga upp ett förtroende som den kan använda för att samarbeta i alla lägen. Nu känner jag att vi är där, och jag tror 2012 kan bli ett bra år för oss. Vi avslutade tävlingssäsongen 2011 med Zacks första 5 SM-poäng samt en 15:e-placering på Nordiska Nursery-finalen i Danmark.

Tack alla ni som engagerade er i hjärtevärmaren Sapp. Nu har han det jättebra.
Lika lyckligt som för Donna blev det också för Sapp som fick ett hem på en liten gård vid vägens slut. En jättego familj som förstår honom på rätt sätt, även om de är lite bekymrade över att han fortfarande helst vill vara i sin bur när han kommer in. Tack Anna-Carin för hjälp med den fina placeringen som har givit Sapp ett bra liv!

Och som sista glädjeämne 2011 flyttade Killibrae Mae in i december, 18 månader fårgalning. Jag gillar henne skarpt och fortsättning följer på denna historia som precis börjat.

Hoppas att vi och ni alla får ett bra 2012, och att vi är många som ses i träningshagen och på tävlingsbanorna!