Idag har jag tävlat IK1 med Mae och Lucky. Mae har börjat vänja sig vid det sociala livet på en tävlingsbana och gjorde idag för första gången ett fullt normalt hämt borta. Tre p bort på utgången för att den var lite onödigt vid men i övrigt felfritt, alltså 47 på hämtet. Hon var med mig och lyhörd hela drivningen också - kan köra henne en hel bana utan att stoppa henne innan vi är framme i delningen - men eftersom jag stod kvar vid stolpen så blev det en del strul på crossen och av linjen eftersom tackorna (mycket begripligt) börjat tröttna på både tävling och hällregn.
Hur som, dagens skratt bjöd Mae och jag på i delningen. Domaren Johan Gustafsson bara brast ut högt och ljudligt, och Eva E också som stod på tur och skulle starta efter mig. Vad hände? Mae hjälper till hur bra som helst med att fixa en lucka, kommer in som ett streck och tar kontroll - men på de tre istället för de två. Och vad var det för roligt med det - det händer väl varenda tävling att några gör det? Jo, det var så himla snyggt och kontrollerat och jag vänder mig helt cool mot de två som trippar iväg så fint att jag bara står där och tar för givet att Mae är på väg - men hon har gått iväg med de tre åt andra hållet lika lugnt som jag står och kollar på de två. Rygg mot rygg och lika fokuserade på varsin flock och lika omedvetna om vad den andra höll på med...haha.
Men detta är än så länge lite typiskt Mae - koll på djuren i första hand och på mig i andra. Vi har lite det här problemet i delningsträningen, att hon väljer att vända mot de djur som hon känner mest motstånd i - då har hon max kontroll. När jag lär in delningen kallar jag inte in mina hundar och låter dem springa rakt igenom utan jobbar mycket med att tagga upp dem på själva särhållningen, så det är ju inte så konstigt att de har en inlärningsfas när de helst går på de djuren som det är mest motstånd i.
Lucky kändes mycket lättförd och mjuk samtidigt som det är kraft i allt han gör, men han överraskade med att stanna flera gånger på utgången för att känna in draget innan han fortsatte - han snävande inte in utan höll bågen och djupet i upptaget men åtta poäng bort på utgången - helt okej bedömning, det ska kosta - sedan fullt på upptag och framdrivning. En miss på höger och vänster vid en grind och några andra småfel av helt okej slag för hans träningsnivå + ett extra varv runt fållan p g a att jag bad honom gå ett steg för nära djuren när de var i öppningen (jag trodde faktiskt att de skulle gått in då, men Lucky visste uppenbarligen bättre eftersom han redan hade stannat själv när jag sa "fram" en gång till) - vi slutade på 74 poäng och en åttondeplats. Kunde varit tryggare med några rankingpoäng till, men han har troligen de poäng han behöver för att vara med i nästa års unghundscup - och annars får vi väl gå en IK1 till nästa säsong!
Igår lördag tävlade vi inte av flera olika skäl, bl a att specialisten som opererade Zack var och gästopererade här nere i Småland och hade kontaktat mig för att han ville se om Zack verkligen var så bra som min vanliga veterinär meddelat. Och Fredrik var riktigt imponerade över hur väl jag lyckats muskla upp Zack trots alla rörelserestriktioner. Nu har han alla muskler han behöver runt bogen för att jag ska få börja träna honom igen (gissa vad vi åkte hem och gjorde i fem minuter trots ösregnet?). Nu ska vi trappa upp träningen till normal nivå på en månad och under tiden fasa ut NSAID - och går det bra är han friskskriven om en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar