Gotland

Härlig miljö för morgonrastningen. Uppe på skifferstenshällen var det nästan som att gå på kalfjället bland krypande växtlighet.

Lucky och Mae har varit på Gotland över helgen och debuterat i IK2. Lyxigt nog bjöd Gotlands VK på båda klasserna, så de fick också varsin IK1-start per dag. Just nu känns det riktigt nyttigt att ge dem intensiva erfarenheter att lära av som det blir med två starter per dag.

Innan jag åkte hade jag lovat mig själv att inte jaga poäng den här helgen heller, utan bara försöka köra hundarna så rätt som möjligt och utan en massa stopp. Det betydde också att jag inte skulle lämna stolpen på IK1-tävlingarna - och när tävlingsfältet är ett grönt platt hav utan minsta tuva att fästa blicken på så betyder det också att man avstår alla försök att få en pallplats. Jag missade crosslinjen grovt flera gånger och tappade för många poäng där. Men nyttigt för mig var det - och hade jag gjort som alla andra och gått 10 meter bakom mina hundar och styrt så hade jag inte tränat på någonting. Men jag ska erkänna att jag nästan drabbades av prisnoja på söndagseftermiddagen och tänkte gått med Lucky i drivningen på IK1 för att komma åt de sista poängen han behöver till nästa års Unghundscup.

I alla fall kan jag konstatera att ingen av dem har några problem att jobba, lyssna och lyda på de avstånd som är på en IK2-bana. Lucky var lite väl taggad på draget i framdrivningen på söndagen och höll fåren på stadig kurs 10 meter för långt in på fältet i stort sett hela vägen - inte många poäng kvar där inte. Men han var inte ute och flög och flankade, vilket är huvudsaken för mig, utan låg jämsides fåren med ett jämnt tryck - om jag tvingat honom att släppa flanken och gå höger så hade just det hänt som han förutsåg, dvs att fåren hade dragit iväg mot utgången - det var bara för mig att inse att han inte är tränad och mogen att göra en liten korrigering av sitt tryck i det läget. Och det bör han inte heller vara efter bara 6 månaders träning.

Mae överraskade med att på första IK1-tävlingen gå hela utgången utan att sega och utan stödkommandon - yes! jag visste att det skulle komma förr eller senare. Min nyfikenhet var stor på hur det skulle gå med IK2-utgången senare på dagen - katastrof kan man väl säga! Fältet var tillräckligt stort för att hon skulle kunna göra en jätteutgång i snigelfart. Ja då står man där och hinner fundera över hur alla som står och tittar ojar sig över att man inte går av banan när det går så dåligt-;). Men jag har ju en plan för hur Mae ska få tillräckligt med självförtroende så jag fortsatte och bara berömde henne hela banan runt. Belöning för det fick jag nästa dag som började med IK2; lilla lejonhjärtat går hela utgången i god fart! Visserligen lite tajt istället för vid, men det hör ju bara till kontrollnojan så jag lät henne gå ifred utan att störa - rätt avstånd kommer när hon har koll på det här med utgångar borta. Det är en kombination av att hon tror att fåren ska sticka innan hon kommit runt och lite rädsla för personen och hunden som står och håller fåren.

Har också med en sak hem som båda behöver korrigeras på. När de nu hade tillgång till ett riktigt stort platt fält så gick de ut alldeles för mycket äpple istället för päron, dvs slår ut väldigt i sidled redan från starten, något tillfälle t o m nästan bakåt. Två poäng bort på utgångarna helt i onödan! Det är ju något som aldrig märks på de små fält vi har att träna på här hemma med buskar och åkerholmar, så det får väl bli uppsökande verksamhet på några öppna ytor på bortaplan innan vi ger oss ut och tävlar igen.